torsdag 31 mars 2016

Nietzsche och skolan 3


Detta blir sista reflektionen, i alla fall för denna gång, om skolan med hjälp av artikeln om Nietzsche i The Guardian. Ett tema i boken som recenseras är moral, vilket inte minst efter haveriet på Karolinska idag är viktigare än någonsin. Men vad är det, inte i sig för moral handlar lika lite om bildning om att förhålla sig till ett slags kanon? Moral handlar om att vara konsekvent i sitt tänkande och handlande. En väl genomtänkt och logiskt koherent livsfilosofi som följs i vardagen har ett högt moraliskt värde, oavsett om tankarna och handlingarna anses onda eller goda. Moral är alltså ett komplext problem som inte går att förenkla mer än till en viss gräns. Här behövs följaktligen den kritiskt, självständiga analytiska förmåga som skolan behöver främja framväxten av, men som idag är sorgligt underskattad, för att inte säga oönskad och ansedd problematisk. Det finns ingen regelsamling att vända sig till, inga enkla svar att få. Förstår man det kan man börja jobba med frågan. Och då blir arbetet förhoppningsvis mer stimulerande, för här finns gott om utrymme att vara kreativ. Bara man kan anföra väl underbyggda argument för sin ståndpunkt, bara det man säger hänger ihop är man moralisk. Det handlar inte om att ha rätt eller fel, det handlar om att hålla sig med väl genomtänkta åsikter om vad som är gott och vad som är ont.
Nietzsche’s achievement was as a genealogist of morality, and his observations on the origins of liberal values are peculiarly resonant today. As a pioneering classical scholar, he knew there was nothing liberal about ancient Greek culture. Emerging in a long and difficult process that included Europe’s wars of religion, a liberal way of life was an offspring from Jewish and Christian monotheism – a fact our “new atheists” prefer to ignore. One can value this way of life without being religious, but that doesn’t mean all human beings want to live it. If people lose interest in free expression – as seems to have happened in some sections of higher education – there is no argument that can persuade them of its importance. What they want may be freedom from the dangerous business of thinking.
Moralen som finns i västvärlden är ett resultat av kyrkans (tidigare) makt över tänkandet och kulturen och även om samhället idag är sekulärt är dess moral fortfarande tydligt präglad av bibeln. Detta är Nietzsche kritisk mot. Kritiken riktas dock mot kyrkans anspråk, mot den kristna lärans strävan efter att uppfattas som ren moral. Att kristendom skulle vara synonym med moral, det är detta anspråk han vänder sig mot. I bibeln står att Jesus är: Vägen, Sanningen och Livet. Detta ser Nietzsche som ett uttryck för makt, för det finns inget att samtala om, inget att förhandla om. Utgår vi från att detta är Moralen, i bestämd form singular, och om den kan bara accepteras eller förkastas, i sin helhet är det stora anspråk som får konsekvenser, för det sättet att tänka (vare sig det är kyrkligt eller sekulärt) stänger in och hindrar utveckling och förändring. Enligt logiken att absoluta sanningar och definitiva moraluppfattningar är eviga. Nietzsche visar på vikten av och pekar på vägar ur den typen av tänkande, som manar till lydnad och passivitet. Och det menar jag att skolan behöver anamma också, för inget är förenat med större risk för samhällets långsiktiga överlevnad än blind auktoritetstro. Elever och studenter måste läras ta eget ansvar, annars kommer allas kontroll av alla att underblåsas och det hindrar utvecklingen av en levande kultur. Skolan ska inte stänga in och kontrollera, utan öppna upp och konstruera.


Som jag läser och förstår Nietzsche talar han om konsekvenserna av det tänkande som alla fixerade läror bygger på och utgår från. Nietzsches filosofi är en kritik av konsekvenserna av alla universella anspråk. Kyrkans moral leder till förakt för alla former av levt liv, menar Nietzsche. Och om kyrkans företrädare säger att de hyser kärlek till sin medmänniska, då är det upp till bevis, för det innebär om man tänker som Nietzsche att man talar mot sig själv. Man kan inte både följa kyrkans moral och bejaka livet, inte om tänkandet skall vara "äkta". Nietzsche skriver till exempel i förordet till Tragedins födelse:
Kristendom var från början, till sitt väsen och sin karma, livets äckel och leda inför livet, som bara draperade sig, gömde sig, pyntade sig i tron på ett "andra" och "bättre" liv.
Detta kristna tänkande går att härleda till den tidiga kyrkans influenser från Nyplatonismen, från Plotinus och andra tänkare som hyser förakt för allt som är sinnligt och för materien, vilket ses som ljusets och sanningens motpol. Platons uppdelning i idéernas värld och sinnevärlden som bara är ett sken av den eviga perfekta sfären är det som spelar i bakgrunden här. Och när den tanken tas upp och anammas av kyrkan och i förlängningen av det sekulära samhället och skolan får det som konsekvens att materien och allt som är imperfekt blir problematiskt.

Nietzsches kritik av kyrkan (och den moral och kunskapssyn som går att härleda till kyrkans lära) handlar inte om ett oargumenterat och grundlöst fördömande av kyrkan som sådan, Nietzsche utför en konsekvensanalys av kristendomens lära. Tänkandet extrapoleras och dess linjer dras ut för att bli tydliga. Nietzsche tar kristendomen på största allvar, han läser verkligen. Och hans filosofi är resultatet som vi kan låta oss inspireras av. Han uttalar sig inte om de kristnas intentioner, utan om lärans moraliska implikationer. En viktig skillnad! Alla moraliska uppfattningar kan analyseras, bör analyseras. Vad händer om denna tanke upphöjs till allmän lag? Det är en tanke att ta på allvar, och för att kunna jobba med den krävs en väl utvecklad förmåga till självständigt kritiskt tänkande. Därför behövs Nietzsche i den svenska skolan, idag mer än någonsin.
The editors of Anti-Education, Paul Reitter and Chad Wellmon, describe Nietzsche as “an anti-academic philosopher of modernity and its ills”, and conclude that answering the questions he asked about education “might bring us little comfort” today.
Anti-academic Nietzsche may have been, but his mistake was in pinning his hopes on “high culture”.
Nietzsche kritiserar är konsekvenserna av tänkande, inte tänkarna. Han trodde på bildning, men den bildning han vurmade för är en annan än bildningen som dagens skola förmedlar. Kunskap är kultur och kultur är kunskap. Förändring är vad Nietzsche gör oss uppmärksamma på. Både kunskap och moral måste ta förändring med i beräkningen. Därför utgår hans kunskapssyn och moral från filosofisk grund. Även om man hoppades på bildningen så är Nietzsches filosofi nihilistisk i den meningen att han förkastar alla tankar på och anspråk om universella värden. Han menar att det bara går att hålla saker för sanna och riktiga, att all moral alltid är ett resultat av förhandling och därigenom ytterst av makt.

Om inget är eller kan sägas vara evigt sant eller moraliskt riktigt krävs en väl utvecklad, kollektiv förmåga att tänka kritiskt för att kunna avgöra en tanke eller handlings värde. Moralens grund för Nietzsche är med andra ord kulturell, och föränderlig. Ingen kan resa anspråk på att ha en sannare moral än någon annan, för det finns ingen punkt i Universum att förankra värderingar. Därför är han kritisk till kyrkans eviga anspråk på makt över människors liv. Han är som jag förstår det inte kritisk till uppfattningarna i sig, det är anspråken han vänder sig mot. Och idag har kyrkans anspråk på sanning tagits över av vetenskapen och är den grund som skolan vilar på.

Nietzsche säger att hans livslära är ett slags instinkt som vänder sig mot moralen. Men jag ser istället en väl utvecklad, tydligt framskriven och logiskt koherent moral. En dionysisk moral som bejakar livet och det som människor anser vara gott och njutningsfullt i livet här och nu. Och en sådan kunskapssyn är precis vad dagens skola behöver för att kunna bli en kunskapsskola igen.

Nietzsches moral är förhandlingsbar och föränderlig. Det är en moral som bygger på följsamhet. En moral anpassad för en modern värld där förändringstakten ökar och där allt som är fast förflyktigas. I en sådan värld går det inte att hålla sig med eviga värden, för det får otäcka konsekvenser om den rätta läran skall upprätthållas mot folkets, den stora massans vilja. För att moralen, vilket är alla samhällen och kulturers förutsättning, skall fungera och vara användbar krävs en djup och utbredd förståelse för denna livets förutsättning. Samma gäller för kunskapen och följaktligen för all hållbar utbildning.

Nietzsches moral är evolutionär, kan man säga. Den förändras i samspel mellan aktörerna som finns och lever här och nu, och det sammanhang som allt och alla skapar genom att interagera med varandra. Ingen kan ha monopol på moral, det är en öppen fråga. Och det måste den fortsätta vara, tycker jag. Förutsättningen för ett sådant moraliskt samhälle är demokrati, yttrandefrihet och en väl utvecklad förmåga hos befolkningen att upptäcka tillvarons kontingenser. Den tanken plockas upp i recensionens avslutning också.
If you look beyond the walls of the academy, you will find a scene that is remarkably vital. Justin Kurzel’s film of Macbeth presents an uncompromisingly truthful vision of the human situation unlike anything in the academic study of the humanities at the present time. The Wire and Breaking Bad explored the contradictions of ethics with a rigour and realism that is lacking in the baroque disquisitions on justice and altruism that occupy philosophers. Amazon’s version of Philip K Dick’s The Man in the High Castle is a more compelling rendition of the slipperiness of consensus reality than you will find in any number of turgid volumes of critical theory. Plenty of other examples could be cited. Many educational institutions may be enmeshed in bureaucracy and self-censorship, but the good news is that they are not forming our culture.
Vetande måste ha en miljö att ta spjärn mot för att kunna utvecklas. Vetande är aldrig rent, och finns aldrig på en enda plats. Vetande är kollektivt och det finns alltid på fler än en, men färre än många ställen. Utan dialog, ingen kunskap. Specialisering och effektivisering är ekonomiskt försvarbart, möjligen, men intellektuellt är det förödande. Utan en bred bas, utan en kultur, ett sammanhang som utgör stöd och där det finns en väl underbyggd trygghet för alla kan inget vetande värt namnet växa fram. Elitsatsningar är satsningar på de redan gynnade, och den tankegången bygger på Matteus 13:12: "Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har." Det tänkandet och den politiken raserar den grund som krävs för att akademins vedermödor skall bära frukt. Ett kunskapssamhälle värt namnet kan bara byggas nerifrån och upp, aldrig från toppen.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hade just skrivit en mycket lång och ovanligt genomtänkt kommentar (som försvann då den var alldeles för lång) till detta angående vilka olika moraler du syftar på att Nietzsche anser kyrkan ha, slavmoral eller herremoral(?), (som du tolkar in i bibelcitatet på slutet?) Det är lite hit och dit då du blandar moral i praktiken inom kyrkan, i kristendomen som lära och vad Jesus själv säger enligt Bergspredikan.

Kommenterade också detta du skrev om "makt" (Jesus anspråk om att vara Vägen, Sanningen och Livet, "blind auktoritetstro", lydnad, passivitet. Krävde Jesus lydnad? Han förväntade sig att hans efterföljare först skulle beräkna kostnaden och fritt välja om man ville bli konsekvent...

Blind auktoritetstro? Varför blind? Menar Jesus i evangelierna att man måste tro honom? Det verkar vara ett alternativ, ett erbjudande. Passivitet? Varför då Apostlagärningarna med alla missionresor, uppmaningar till att älska sin nästa, personlig utveckling eller på bibelspråk: helgelse?

Makt? Jesus menar att hans rike inte är "av denna världen", hur då förhandla om den går utanför mänskligt kontrollerbar erfarenhetssfär?

På slutet så tar du upp syftandes på bibelcitatet på slutet:

"Det tänkandet och den politiken raserar den grund som krävs för att akademins vedermödor skall bära frukt. Ett kunskapssamhälle värt namnet kan bara byggas nerifrån och upp, aldrig från toppen.

Man kan också se det som att påskens budskap om fröet som sås (Jesus och efterföljares död) och uppväxt (Jesus och efterföljares uppståndelse) är en bild för den sanna fruktbärande livet i samhället. Det börjar verkligen på botten, underifrån. Men solen däruppe och regnet från himlen måste till för att fröet som faller i jorden och dör ska få liv.

Eva

Anonym sa...

Slutet av min ursprungliga kommentar som jag hann rädda innan den försvann:

Ja, jag låter lite prästaktig i detta jag skriver. Men man bör inte tolka in något i detta som jag inte uttryckligen sagt. Det är en sak att försöka argumentera för något, en annan sak att själv stå för detta något. Där återkommer jag till Kierkegaard som jag nämnde tidigare. I min värld krävs det så mycket mer med att kalla sig kristen än att ha "hela" läran i huvudet, tycka att den är tilltalande osv. Det krävs tro (i handling) av den sort Kierkegaard talar om. DET är enligt mig den stora grejen och som man skulle kunna "förhandla" om och diskutera. Det om något rör sig om tolkning av bl a makt, lydnad, auktoritetstro och passivitet.

Håller för övrigt med om detta att Nietzsche är någon som bidrar till eget tänkande. Just därför har jag inte uppfattat Nietzsche som särskilt kristendomsfientlig. Har inte läst in sådant då jag upplever hans kritik gälla främst kyrkan som institution även om hans kritiserar Jesus egna ord också. Menar tänker då bara att han kritiserar det som jag också skulle kritisera om jag uppfattat orden som Nietzsche gör. Det är bara det att jag uppfattat dem annorlunda. Därför blir mycket av hans kritik, inte kritik mot kristendomen utan av de uppfattningar som finns om (och inom!) kristendomen och kyrkan som jag uppfattat som fördomar och vars innehåll man verkligen kan ifrågasätta hur kristen man än säger sig vara.

Eva

Eddy sa...

Håller med om att det nog blev lite rörigt! Och om att Nietzsches kritik riktar sig mot kyrkan och dess anspråk. Efter Guds död är ett liv i Jesus efterföljd fortfarande möjligt, och då kan en ny moral förhandlas fram. Och det, förhandlandet och det kritiska tänkandet, är en kompetens som skolan slarvat bort i sin jakt på måluppfyllelse och effektivitet,

Anonym sa...

Vet du, jag börjar ifrågasätta allt. Kritiskt tänkande? Vad är det, har jag någonsin lärt mig den konsten och i så fall på de områden som är lämpliga för de uppgifter man har och haft i t ex skolan. Om jag som lärare inte lärt mig det kan man inte förvänta sig något på den punkten från eleverna heller. Vad jag menar här är att jag inte är säker på att jag och många andra lärare är särskilt lämpliga för uppgiften på det sätt skolan ser ut idag. Det krävs en annan typ av lärare, sådana som fokuserar enbart på eleverna, deras känslor och tillfälliga önskemål, naturligtvis individuellt anpassat och därtill vill förhandla om allt, varje lektion, dvs 30 förhandlingar om lektionsinnehållet varje lektion så ingen blir kränkt.

Aldrig har jag upplevt någon av alla högstadie- och gymnasieskolor jag jobbat på som några ställen för överdriven kunskapsvurm, kritiskt tänkande (vad det nu är). Däremot en hel del välvilja, idealism, vurm för att göra som man alltid gjort, psykologiserande av alla bekymmer, noll vilja eller rädsla för krafttag mot dåligt uppförande pga av detta psykologiserande och brist på gränssättning. Alla samtal i skolan jag varit involverad i i skolan senaste ca 15 åren handlar bara om elevers mående, sociala bekymmer, familjeförhållanden, betygsprat och en massa annat som inte alls kräver någon speciell utbildning för att pyssla med. I övrigt är undervisningen på så låg nivå att man inte behöver någon direkt utbildning där heller. Jag är en av dem som tycker lärarlegitimationerna bara är fåniga och inte höjer statusen ett dugg. Man får normalt den status eller auktoritet man förtjänar utifrån sin kunskap, handlingar och relationsförmåga i förhållande till de personer som sätter ens status. Om det inte fungerar är något fel. Om man då är väldigt statusstyrd så får man anpassa sig ännu mer till normen, alltså sälja sin själ, eller tro på sig själv extra mycket så att man behåller sin självrespekt och ger sig själv denna status...

Inte blir lärare bättre heller med högre löner och om höjd lön drar folk till yrket så betyder det inte automatiskt att dessa penningberoende personer är bättre lärare men väl mer strategiska och kanske mindre idealistiska.

Förlåt här mitt slafsiga utbrott men är så trött på allt snack om skolan. Du verkar ha höga tankar om Sveriges lärare och det är ju snällt. Tyvärr är jag benägen att ge kritiska föräldrar och andra rätt. I skolan finns mycken inkompetens, slapphet men förstås också personal som kämpar med att hålla sig över vattenytan av trötthet och därför knappast kan leverera med kvalitet utan att bli sjuka eller riktigt bittra. Själv har jag blivit så slut och börjat uppleva att jag inte har något mer att ge där och att jag levt i en dröm i åratal med idéer om att jag har något att komma med. Sanningen börjar gå upp för mig att min utbildning var usel (men inte i alla avseenden vad gäller ämneskunskapen) och under årens lopp har man fått noll uppbackning från skolledningar, noll utvecklande samtal inom skolan, skit och klagomål från betygsfixerade föräldrar och fått leva med en mediabild av skolan som påverkat eleverna och deras föräldrar så mycket att läget färvärrats ännu mer. Bilderna besannas då lättare och förväntningarna från alla håll sjunker till bottennivå och man som lärare orkar inte mer och det kan ju vara bra för kanske är man bara en dum idiot som tog på sig jobbet som uppenbarligen få andra ville ha. Kunskap, lärande ,skapande av en grund för en god framtid för ungdomars lärande och liv även efter skolans slut, tja sådana ambitioner ska man nog inte ha i överdrift för det är dömt att misslyckas.

Eva

M_o_A sa...

Jag håller med Eva.

Varför sätta lärare på höga piedestaler e och tro att de är så överlägsna,lärda, rentav bildade övermänniskor?

Som förälder har jag mött resignerade lärare som säger att undervisningen fungerar endast för 60% av eleverna men de får inte göra annan undervisning än nu, lärare som inte behärskar ämnet bättre än en del elever (engelska, nutidsorientering) och lärare som förklarar varför vissa politiska partier är bättre än andra.

Tror det är fel människor som är lärare alldeles för ofta, de som inte kan bli det de vill, utan får ta den enda utbildning de kan komma in på . Lärarutbildningen.


Eddy sa...

Vet inte vad jag skrivit som får er att tro att jag sätter lärare på peiestal?! När jag skriver om skolan gör jag det för att utvecklingen oroar mig. Det finns inga enkla lösningar och problemen är komplexa.