tisdag 19 januari 2016

Kort om: system och säkerhet

En tanke, på vägen hem efter en dag väldigt mycket präglad av trafikkaos. Ingen extrem situation alls, moderat kyla och några decimeter snö. Resultat: inställda tåg, spårvagnar och bussar. Kaos. Och ingen alls eller felaktig information (När man inte behöver information upprepas den till leda och får man den i överflöd, men när man verkligen har behov av den är den felaktig eller icke-existerande). Inte första gången, och säkert inte sista heller. Hur blev det så här? Hur kommer det sig att mönstret upprepas, år efter år?

En förklaring är att det är mer lockande och populistiskt att bygga nytt och lansera spektakulära satsningar och nya lösningar. Underhåll?! Va, ska vi betala för något vi redan har? Aldrig! Det fungerar ju ...Tänker alla på sommaren och när allt flyter på. Priset för lättjan och ointresset betalar vi dagar som dessa när infrastrukturen kollapsar även om vädret på inget sätt är extremt.

Andra system fungerar emellertid alltid, helt klanderfritt, år efter år. Har någon, någon stans, någon gång, råkat ut för en bankomat som delar ut felaktiga belopp? Avstängda bankomater ser man ibland, men förhållandevis sällan. Aldrig någonsin blir dock beloppet fel! Samma gäller löneutbetalningssystem och andra banktjänster. De går som tåget, om det uttrycket nu inte helt förlorat sin betydelse. Extremt sällan blir det fel, och blir det fel rättas detta (oftast) till omgående. 

Hur kan/ska man förstå dessa funktionskvalitetsskillnader? Eller det faktum att chefernas bonusprogram alltid verkar fungera, i såväl med som motgång och i både upp och nedgång, medan löneutvecklingen för de anställda alltid är förenad med förhandlingar och nattmanglingar. Varför ser det ut så, varför är det så olika?

Ett annat och lite annorlunda exempel är Posten, som för många år sedan hade monopol på utdelning av brev och andra försändelser. Då, innan postverket utsattes för konkurrens (för kvalitetens skull och för att pressa priserna), fungerade systemet lika bra som bankomaterna gör idag. Sedan, efter att monopolet upplösts, blev det både dyrare och mindre driftsäkert. Eller tänk på den avreglerade elmarknaden. Blev det billigare, enklare, bättre? Knappast, i alla fall inte för den förkrossande majoriteten som nu ständigt tvingas bevaka sina intressen. Jag hade inga problem med telefonen innan telemarknaden avreglerades. Idag när jag kan välja och vraka har driftsäkerheten sjunkit betänkligt och problemen att nå fram till teleföretagens kundtjänster har ökat dramatiskt.

Om det går att skapa ett ekonomiskt system som fungerar klanderfritt och i alla lägen, går det att skapa en infrastruktur som fungerar, åtminstone betydligt bättre än dagens. Eftersom kollektivtrafiken bevisligen inte fungerar som den borde betyder det att viljan saknas, eller att annat prioriteras mer. Pengar anses uppenbarligen viktigare och mer värdefulla än vardagskomforten och medmänniskorna. I det uttalandet ligger egentligen ingen värdering, det är ett enkelt konstaterande.

Vad säger det om oss och vårt samhälle? Vill vi ens veta?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag överraskades lite av att direkt tänka på ett bibelställe när jag läste ditt inlägg. Letade upp det och det finns i Matteus evangelium kap 6:25-33. Vet inte om du misstycker till bibelhänvisningar...

Sambandet? Hela samhället är oroligt och prioriterar därför automatiskt fel. Omsorgen om det goda livet är underställd "omsorgen" om tillväxten, att följa med i "utvecklingen" och jakten på bevarandet av det egna livet ("mig,mitt och de mina") dvs fokuset på ren överlevnad. Allt nödvändigt ska tillfalla (dvs inte behöva krampaktigt tillkämpas) den som vänder på det perspektivet enligt vers 33.

Eva

Eddy sa...

Tack för tankar och reflektioner Eva! Alla kommentarer (som rör texterna på bloggen) är välkomna och bibelreferenser är alltid intressanta:

"Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också."

Det görs alldeles för många felprioriteringar, alldeles för ofta, på helt felaktiga grunder. Pengar har en förmåga att grumla sinnet. Ofta tänker jag på detta att man måste ge för att kunna få. Liksom man måste skiljas för att förenas eller gå för att återvända. Jag, jag, jag, måste ha, ha, ha, gör att färre får mindre. Här tänker jag på de där rikaste 61 personerna i världen, som jag ser som de fattigaste av oss alla. Likt kung Lear blir allt de tar i till guld, men berövas i samma stund allt liv.

Vi saknar inte problem att ta tag i, om man säger.