Ett brutet löfte är därför motsatsen till allt som det där löftet står för. Därför är ett brutet löfte långt värre än att inte lova något eller ingå en överenskommelse. Att bryta ett löfte är cyniskt och egoistiskt, och säger något om den som överger överenskommelsen.
Vissa saker kan man aldrig LOVA, som evig kärlek till exempel, men man kan lova att man ska behandla den man älskade när avtalet ingicks med respekt. Och har man lovat att man ska respektera en (december)överenskommelse både kan och bör man hålla det löftet, även om nya möjligheter dyker upp under vägs. Har jag lovat en vän att vi ska ses kan jag inte bryta det löftet bara för att något roligare dyker upp, för så gör man inte. Det är inte etiskt korrekt.
I samma stund som Sara Skyttedal korkar upp champagnen på KDs riksting visade hon vad ett löfte är värt i Sverige idag. Ingenting! Hon ser det som en framgång. Jag ser det som en etiskt vattendelare i Svensk historia, som jaglojalitetens tragiska triumf över solidariteten och den samförståndsanda som placerat Sverige på kartan över världens bästa länder att leva i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar