måndag 31 augusti 2015

Kort om: tänkande, språk och komplexitet

Läser Lotta Lundbergs krönika i SvD idag, och imponeras av klokheten. Få texter som jag snubblat över på senare tid har känts viktigare än just hennes krönika och det hon skriver där om språket, orden och hur användningen av vissa ord påverkar oss och samhället vi lever i. Hon skriver om hur det lätt går inflation i ordens betydelse och att språket därmed slätas ut och förlorar sina nyanser.

Krönikan handlar om hur man översatt titeln till en tysk film, och det resonemanget är både intressant och viktigt, men detta är en kort bloggpost, så jag går direkt på kärnan i det jag vill visa på och låter den som är intresserad söka insikt på egen hand, via länken ovan. Rekommenderar varmt alla att läsa. Men det hon säger om språket har en allmängiltighet och är viktigt även utanför krönikans tema.
Att slarva med språket innebär att begå våld på vår erfarenhetspotential och förmåga till inlevelse. Utan språklig känslighet blir världen svartvit och full av infantila effekter och en enda lång åsiktskorridor. När vi väljer bort nyanserna tar vi de första stegen mot dumheten.
Tillvarons nyanser slipas allt mer bort. Komplexitet och mångtydighet, osäkerhet och allt som vi inte vet, betraktas som hinder för framsteg, som ett slags kulturella vägbulor som stannar upp flödet och förändringshastigheten. Det som flimrar förbi kanske ser ut som svart eller vitt, rätt eller fel, men stannar man upp och tar man sig tid att verkligen närgranska saker och ting inser man omgående att inget är så enkelt.

Tänkande tar den tid det tar och går inte att skynda på. Kunskap och fördjupad insikt, verklig förståelse och insikt om tillvarons komplexitet kan inte stressas fram. Därför får vi inte slarva med språket. Därför måste det finnas tid för reflektion och förståelse för vad som krävs för att kunna ta in vidden av problemet. Språket är nyckeln till kunskap. Att både kunna stava rätt och skriva väl, samt kunna läsa kritiskt och med öga för detaljer, argument och nyanser. Konsten att kunna hantera ett varierat språk och ha tillgång till en välfylld verktygslåda med synonymer är nyckeln till allt fördjupat och utvecklat, kritiskt tänkande, all förståelse, kunskapsutveckling och lärande.

Var finns tiden att läsa på djupet idag? Vem odlar och värnar förmågan att njuta av ett vackert språk? Var finns förståelsen för komplexitet, mångtydighet och förutsättningarna för lärande? Vi kan sluta undra vad som är problemet i svensk skola. Språket är en nyckelkompetens, som det tar mer än ett helt liv att bemästra och som därför alltid kan utvecklas och bli bättre. Språket är ingen man blir klar med, inget man kan pricka av på en lista. Språk tar tid och har med tänkande att göra. Språket är själva mediet för kunskap och förståelse, samt för knytande av de mellanmänskliga band som håller ihop samhället och gör det hållbart.

Inga kommentarer: