fredag 28 augusti 2015

Kort om: Lärarutmaningar

Sliter med ett bokmanus. Försöker komma igång. Det går trögt. Har inte kommit in riktigt i arbetet än. Kämpar med att få styr på tankarna och ordning i manuset. Lämnade det halvfärdigt i våras. Innan nästa sommar ska det vara klart. Det ska gå, om jag bara kommer över det initiala motståndet. Att sitta kvar framför datorn är mitt trick, hur tråkigt det än är och hur mycket viljan att vara någon annanstans drar i mig. Därför sitter jag här. Läser artiklar, kollar FaceBook och Twitter, läser mailen så fort de droppar in. Väntar, hoppas och litar på att förmågan finns. Skriva kan jag alltid, men att skriva något bestämt, mot ett mål, har jag alltid hart svårt för. Det är inte i skrivande motståndet sitter, utan i formen, reglerna och alla påtvingade måsten.

Bloggar lite i hopp om att det ska lossna. Än är det många timmar kvar innan kvällen. Och hittar jag inspiration och kraft kan jag skriva i helgen också. Lärarutmaningar valde jag som rubrik. Vari består dessa? Så här tänker jag:

För det första handlar det om var man är lärare, på vilket stadie. Förskolans utmaningar är annorlunda än högskolans. Olika elever och studenter kräver olika typer av hjälp. I början av bildningsbanan, när man tar sina första steg i skolans värld handlar det om att lägga grunden för resten, om att väcka intresse för lärande. Förskolan ska inte ha några kunskapskrav, bara kravet att skapa ett sug efter mera. Där handlar utmaningen om att öppna dörrar. På lågstadiet handlar lärarutmaningen om att bygga upp självförtroende, vilket eleverna behöver för att våga misslyckas. Här krävs också arbetet med att bygga upp förståelse för betydelsen av uthållighet. På mellanstadiet kommer kunskapen in på allvar. Här läggs grunden för fördjupningarna längre fram. Om det fram till dess har handlat mest om hur, handlar det här om vad och varför. Förståelse för kunskapens förutsättningar och användning är där den främsta lärarutmaningen. På högstadiet ökar komplexiteten, hastigheten och kraven på att man faktiskt lär sig något. Här knyts bitarna från tidigare stadier ihop och lärarutmaningen handlar om att glänta på dörren för att det kanske inte är riktigt så enkelt, att mycket av det man lärt sig kommer man att få tvingas göra sig av med. På gymnasiet, som jag menar ska vara frivilligt, ställs krav på självständighet och kritiskt tänkande. Där handlar lärarutmaningen om att ta ett steg tillbaka, om att mer skapa förutsättningar och peka ut riktningar, om att komma med konstruktiv kritik och att utmana eleverna. När man går ut gymnasiet måste man dessutom ha god inblick i vad som krävs för att läsa vidare och man måste förstå att detta är sista gången i livet någon annan tar ansvar för resultatet. På högskolan handlar lärarutmaningen om att ställa krav, och locka studenterna till eget arbete. Här kan och bör man som lärare också förvänta sig att bli intellektuellt utmanad. Och viktigast, ansvarsfördelningen mellan lärare och student. Studenten har här ett helt eget ansvar att göra vad som krävs och att försvara alla sina val.

Fungerar det så här idag? Nej, tyvärr gör det inte det. Studenterna på högskolan förstår allt mindre vad de gör där, vad skillnaden är mellan att läsa på högskola och att gå på högstadiet eller gymnasiet. Ansvaret för lärandet läggs allt mer på läraren. Därför blir utmaningen, den verkliga lärarutmaningen en annan än den man borde kunna kräva. Det är synd, framförallt för studenterna som kastar bort både tid och pengar på något de borde gjort tidigare, men också för kunskapsläget i landet, och i förlängningen för resten av utbildni9ngssystemet. För det finns ingen högre utbildning än utbildningen på högskolan.

Inga kommentarer: