fredag 17 april 2015

Klargöranden om etik och moral


Etik och moral är, som ord betraktade, synonymer. Etik kommer från grekiskans ethos och moral från latinets morales. Detta har jag tänkt på mycket genom åren och ingen har lyckats på något trovärdigt sätt förklara varför vi använder båda orden, eller om det trots allt är skillnad vari den består. Det har sagts att etiken är teorin och moralen praktiken, som om det skulle förklara något. Snömos och kvasiintellektuella resonemang är vad jag fått mig till livs. Jag har löst det genom att lämna semantiken och ägna mig åt att försöka förstå hur det orden beskriver, det begreppen försöker fånga, fungerar istället. Hos Deluze och Guattari har jag hittat en hel del (se till exempel posterna i serien Moralens geologi), liksom hos Nietzsche. Framförallt har jag insett vidden och komplexiteten som är en förutsättning för att kunna jobba med etik/moral, det vill säga för att kunna bli mer moralisk/etisk. Det finns inga givna svar, ingen regelsamling att luta sig mot. Etik/moral är ett slags öppen, ömsesidig och kollektiv, icke-linjär tillblivelse. Det är inget man någonsin blir klar med. Rörelse och förändring handlar det om, om det som finns mellan människor och det som både skapas och skapar.

Som så ofta kommer förklaringar och lösningar på verkligt svåra problem till en när man minst anar det. Och igår hände det. Plötsligt fanns den bara där, förklaringen på hur man kan skilja på och använda och förstå orden etik och moral. Plötsligt upplöstes problemet och vägar fram och förbi öppnade sig. Någon lösning fann jag inte, men det är heller aldrig målet med mitt sökande. Vägen fram och fördjupad kunskap, det vill säga vägen, livet, är mitt mål. Det är Alexander Bard och Jan Söderqvist som upplöser problemet genom att förklarar skillnaden, i sin (mycket inspirerande, spränglärda och utmanande bok, som det finns anledning att återkomma till här på bloggen. Jag läser dock sakta, för att försöka dra ut på upplevelsen) bok Synteism. Att skapa Gud i internetåldern. Bard och Söderqvist pekar på Spinoza och hans värdefilosofi, som utgår från en intressant uppdelning av etik och moral, vilken uppenbarligen gått det västerländska medvetandet förbi. Kanske beroende på att det inte är en klar definition som enkelt kan internaliseras i vardagen, så att vi kan fortsätta göra det vi brukar. Spinozas definition är uppfordrande, tvingar oss tänka till och kräver dels att vi närmar oss problemet från ett annat håll, dels att insikten omsätts i handling. Bard och Söderqvist skriver följande, om etik. 

Etiken handlar således om en attityd kopplad till en identitet, ställd inför ett val mellan olika förväntade konstruktiva eller destruktiva effekter av det tänkta ingripandet i ett förmodat förlopp. Att vara en etisk varelse är att gå genom livet med rätta och i alla avseenden rimliga intentioner. Etiken handlar alltså om rätt eller fel val inför aktören själv. Det är en internaliserad värderingsprocess. Att vara en etisk agent är att identifiera sig själv med intentionen i de beslut man fattar.

Och om moral skriver Bard och Söderqvist så här:

Moralen handlar snarare om ett uppvisat förhållningssätt till godtycket hos en mäktig extern domare som till exempel kan vara Gud, nationen, staten, ledaren, eller lagen i sig, det vill säga: den fantastiska figur som kallas den store andre inom psykoanalysen. Subjektet tvingas ta ställning i kampen mellan godheten (att vara domaren till lags) och ondskan (att göra uppror mot domaren). Moralen är därmed en externaliserad värderingsprocess. Förutsättningen är att subjektet som agerar behöver tuktas, tämjas och underställas överheten snarare än att agera fritt efter eget huvud. Att vara moralisk handlar alltså primärt om att följa lagar utan att ifrågasätta dem. Att moralisera är att försöka tvinga sina värderingar, i form av lagar eller kvasilagar, på andra, genom till exempel lagstiftning eller andra regelverk. 

Två sätt att förhålla sig till och agera i enlighet med. På ytan identiska, men i praktiken finns här fundamentala skillnader. Till exempel ifråga om för vem man agerar. Etiken i denna mening är det jag gör med och inför mig själv, och moralen är det jag gör för att andra ska uppfatta mig som en bra människa. Tänker på den förre polischefen Göran Lindberg, eller kapten klänning som han kallades, som i sitt arbete, inför sina anställda och offentligt talade om vikten av jämställdhet, men som privat ägnade sig åt att utnyttja unga tjejer sexuellt. Ett talande exempel på hur moral kan fungera. Och om skillnaden mellan dessa två sätt att förstå orden inte uppmärksammas kan det gå som i SCA, där företagsledningen ger sken av att man är det goda företaget. På företagets hemsida läser jag till exempel följande.

SCAs uppförandekod är kompassen som hjälper oss att omsätta våra värderingar i handling. Arbetet för sunda affärsmetoder, goda arbetsvillkor och välmående miljö börjar med koden, men det slutar inte där. För att nå hela vägen analyserar vi risker, utbildar medarbetare och samarbetspartners, kontrollerar egna och leverantörers anläggningar.
Uppförandekoden infördes 2004 och är baserad på SCAs kärnvärden respekt, högklassighet och ansvar.
Ställ dessa ord mot hur ledningen för företaget har agerat, och mot det Jan Almgren skriver om i SvD där han analyserar det som hände på bolagsstämman för några dagar sedan:
SCA:s bolagsstämma var unik med tanke på minoritetsaktieägarnas tuffa agerande. Men det var också något av en tragisk föreställning. Sverker Martin-Löfs visade upp en total oförmåga att ta till sig av den kritik som skakat hela SCA och så tydligt upprört så många i snart ett halvår.

Denna, i många stycken framgångsrika näringsprofil, yttrade inte ett enda självkritiskt ord i sitt långa anförande. Istället försvarade han envetet både affärsjet och jakter och hävdade att det var en viktig del i SCA:s framgång. Han avslutade dessutom, efter en närmare fyra timmar lång mangling, med att resa sig upp och säga att han ”vill slå ett slag för jakt.”

Det blev en plågsam illustration av den gamle patriarkens totala tondövhet.
Företagsledningen är domaren eller lagen, det vill säga den instans som bestämmer hur andra ska agera, men makten behöver inte bry sig om sådana saker. Så länge deras agerande hålls utanför allmänhetens kännedom, i jaktstugor, privatjet och bland eliten, kan de agera hur de vill. Det är så moral fungerar. Kanske är det därför vi talar om dubbel moral men aldrig och dubbel etik? Moralisk är man om man UPPFATTAS som det och så länge ingen verkligen vet vad man gör, men etisk kan man bara vara om man verkligen är sann mot sig själv och står upp för den man är och det man faktiskt GÖR. Moralen kan man chakra med och den fungerar olika beroende på var i samhällshierarkin man befinner sig och hur mycket makt man har. Etiken är naken och den gäller alla lika. Etiken kräver transparens, ödmjukhet och en ömsesidig vilja att verkligen göra gott och ta hand om sina medmänniskor, samhället och jorden vi lever på. Åter till Bard och Söderqvist, som avslutar citatet med följande ord:
Detta till skillnad från att vara etisk, som bäst beskrivs som att i intentioner och handlingar följa den inre övertygelsen i syfte att bli ett med övertygelsen, utan hänsyn till rådande samhällsnormer. Syftet hos den etiska agenten är inte att blidka någon extern domare, utan att ge sig själv en aldrig så tillfällig existentiell substans, internt för sig själv.
SCAs ledning gav sken av att de agerade i enlighet med rådande samhällsnormer och detta var inget problem så länge bara de invigda hade kännedom om vad man faktiskt gjorde. Det var ingen inre övertygelse som följdes, direktörerna drevs uteslutande av ren och skär girighet, egoism och en maktfullkomlighet som fick dem att tro att de stod över moralen, som är maktens verktyg för att få de underställda att lyda. Om det var så att SCA verkligen hade en uppförandekod och en kompass som VERKLIGEN betydde något hade den inte behövt nämnas på hemsidan, alla hade sett och förstått och kunnat bedöma moralen/etiken hos företaget.

Detta får mig att tänka på värdegrundsfrågor, som debatterats mycket på senare tid. Följande ord, som jag hittar i en krönika i DN från 2013, av Björn Winman, lästa i ljuset av ovanstående visar vad det handlar om och hur det bär förstås.
”Värdegrundsarbete”, ja – närhelst det ordet dyker upp bör man osäkra sin draveldetektor.

När en grupp skånska poliser häromåret kallade ungdomar i Rosengård för ”apajävel” hänvisade polisledningen till ett omfattande ”värdegrundsarbete”; samma sak när några andra av poliskårens medlemmar en tid senare hyrt in strippor, skämtat om homosexuella och poserat nakna med vapen i händerna: brott mot ”värdegrunden”.

I själva verket tycks blotta förekomsten av en ”värdegrund” bilda basen för en riktigt rutten överbyggnad.

Som för att detta ytterligare skulle bevisas dömdes nyligen fem elever vid Sigtuna internatskola för misshandel av en annan elev – föga förvånande hade skolan i ett tidigare stadium försökt förekomma kritiken med följande formel: ”Det är olyckligt om skolans värdegrundsarbete på något sätt kan misstolkas.”

I själva verket kan man fråga sig om inte eleverna i Sigtuna snarare gjort en alldeles korrekt tolkning när de uppfattat mobbningen av yngre kamrater som en betydelsfull beståndsdel i den enkönade internatskolans grundtanke.
Vad är det vi arbetar med på högskolan egentligen när vi förväntas med liv och lust engagera oss i värdegrundsarbete? Letar på nätet och hittar följande, på Skövde högskolas hemsida.
Den gemensamma värdegrunden kan sammanfattas i sex grundläggande principer. Dessa principer är gemensamma för samtliga statsanställda.  
Demokrati: all offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Legalitet: den offentliga makten utövas under lagarna.
Objektivitet, saklighet och likhetskrav: alla är lika inför lag. Myndigheter och domstolar ska behandla alla lika.
Fri åsiktsbildning: den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning.
Respekt: den offentliga makten ska utövas med respekt för människors frihet och lika värde.
Effektivitet och service: verksamheten ska bedrivas så billigt och med så hög kvalitet som möjligt med givna resurser.
I teorin är det ingen som är emot detta, det är positivt laddade ord som ingen kan ha något att invända mot, I TEORIN. Men om man reflekterar över detta med hjälp av Bards och Söderqvists distinktion och betraktar det i ljuset av SCAs uppförandekod och moraliska kompass blir frågan plötsligt
en annan, för hur agerar vi i vardagen? Utgår verkligen makten från folket, eller är det bara de folkvalda som har makt som vill att folket ska tro det? Tänker också på vilket rabalder det blev när Margot Wallström faktiskt inte bara talade om den statliga värdegrunden, utan dessutom agerade i enlighet med den. Hur reagerade männen i näringslivets topp då? Lagarna gäller lika för alla, och? Vad har det med en högskolas VÄRDEgrund att göra. Om detta är saker som behöver skrivas ner och arbetas med är det snarast en indikation på att staten har problem med att leva upp till den moral som marknadsförs. Fri åsiktsbildning ... Hur ser det ut, inte i teorin utan i praktiken? Jag läser följande på Academic Rights Watch hemsida:
Tio av 18 testade högskolor höll inte måttet i vårt test av interna kommunikationsdokument 2014. Chalmers tekniska högskola hörde till de kritiserade lärosätena. Chalmers policy fick kritik för att den hämmar yttrandefriheten för lärare och forskare i strid med grundlag och akademiska principer. I policyn ses akademiker som högskolans ambassadörer, i linje med New Public Management, och inte som medborgare med fri- och rättigheter.
Slutar där tror jag, och gör som Winman i fortsättningen, aktiverar min draveldetektor så fort jag hör någon tala om vikten av att vara moralisk, så fort det talas om värdegrundsarbete och så fort någon överhuvudtaget försöker ge sken av att de är goda, omhändertagande och moraliska. Jag instämmer i det Bard och Söderqvist menar, att etik är ingen utåtriktad verksamhet, det är en intern angelägenhet, det är inte det vi säger att vi ska göra eller det vi menar att man bör göra, det är ingen regelsamling. Ingen kommer undan etiken, för det är vad vi gör med och mot varandra!

2 kommentarer:

Annika sa...

Intressant! Tänker också att detta förklarar intuitivt begripliga uttryck som moralkaka, moralist, moralpanik mm. Motsvarigheterna - etikkaka, etikist, etikpanik - är obegripliga.

Eddy sa...

Absolut! Framförallt tvingar distinktionen oss att reflektera över hur vi agerar, vad vi faktiskt gör. Och den ger oss alla argument att slippa engagera oss i Värdegrundssrbete och annat hittepå!