onsdag 14 januari 2015

Moralens geologi 33

Varifrån kommer orden som bygger språket som är mediet som förmedlar tankar och garanterar kulturens kollektivitet? Från luft som pressas genom stämbanden och ljudvågor som formas i munnen, genom samspel mellan tungan, gommen och läpparna. Fast utan en hjärna går det inte att förmedla tankar genom att forma ord av luft som satts i svängning. Och hjärnan är biologi formad av materia som skapats djupt inne i avlägsna stjärnor för miljontals år sedan. Var finns moralen? I kulturen som skapats och upprätthålls genom språket, vars beståndsdelar är orden och ytterst fonemen. Och allt detta kommer från tankar som uppstår i hjärnor som kommunicerar med andra hjärnor, som finns i andra kroppar.

Ovan försöker jag återigen visa att moralen inte kan sägas vila på någon yttersta princip och att den saknar någon minsta beståndsdel. Det som betyder något är det som sker mellan, och det som existerar på respektive skalnivå. Moral är liksom språk och kultur emergenta fenomen, som finns och verkar på en specifik nivå, som byggts upp av partiklar eller krafter i nivån strax under. Moralen är därför aldrig en eller ett, utan alltid fler än en men färre än många. Den är kontextuell, kollektiv och föränderlig, alltid relaterad till rådande maktordningar. Eller för att uttrycka grundtanken och hänvisa till det perspektiv jag närmar mig världen från, det är ett komplext problem vi har att göra med. Inte för att moral är ett alldeles för svårt problem för att försöka förstå, utan för att påminna om att ifall arbetet med att närma sig problemet ska bära frukt och för att undvika att gå vilse i abstraktionerna måste man betrakta det på ett sätt som gör problemet rättvisa. Och abstrakt, komplex och föränderlig är vad moralen är. Därför är det där analysarbetet måste börja och inte vid någon tänkt yttersta och mest ursprunglig punkt. Moral är ett kontextuellt, kollektivt och upprätthållet fenomen.
On the other hand, language becomes the new form of expression, or rather the set of formal traits defining the new expression in operation throughout the stratum. Just as manual traits exist only in forms and formed matters that shatter their continuity and determine the distribution of their effects, formal traits of expression exist only in a diversity of formal languages and imply one or several formable substances. 
Uttryck och innehåll, form och substans. Det är tankeverktyg hämtade från den analytiska verktygslåda som skapats av Deleuze och Guattri. Begreppen beskriver samspel, mellan materia och det som är icke-materiellt, mellan ordnande krafter och element eller enheter som ordnas. Kontexter byggs upp på det sättet och förändras i dynamiken som uppstår mellan upplösande, deteritorialiserande och sammanhållande, territorialiserande krafter. Det handlar inte om dikotomier, utan om dialektiskt sammanhållna helheter, om samspel, kollektiv tillblivelse och mellanrum som är allt annat än meningslös tomhet. Där uppstår, lever och förändras moralen, på insidan, skapad av oss alla lika mycket som vi skapas av den. Därav komplexiteten, föränderligheten och propsandet på att det inte finns någon absolut sanning om något som har med kultur att göra.
The substance involved is fundamentally vocal substance, which brings into play various organic elements: not only the larynx, but the mouth and lips, and the overall motricity of the face. 
Halsen, stämbanden och ansiktets motorik påverkar människans förmåga att uttrycka sig, inte på något determinerande sätt, utan för att kroppen har såväl begränsningar som möjligheter, bara inte obegränsade sådana! Det finns en gräns för vad som går och vad som inte går att uttrycka. Och det är inom detta fönster som människans uttrycksspektrum skapas. Detta möjlighetsutrymme påverkar både möjligheten att uttrycka sig och inspirerar till nya uttryck och utmaning av gränser, både formar och formas alltså. Inget är som sagt något i kraft av sig självt, det blir till i samspel.
Once again, a whole intensive map must be accounted for: the mouth as a deterritorialization of the snout (the whole "conflict between the mouth and the brain," as Perrier called it); the lips as a deterritorialization of the mouth (only humans have lips, in other words, an outward curling of the interior mucous membranes; only human females have breasts, in other words, deterritorialized mammary glands: the extended nursing period advantageous for language learning is accompanied by a complementary reterritorialization of the lips on the breasts, and the breasts on the lips). 
Olika element av en helhet kan antingen stärka sammanhållningen av helheten, eller upplösa den. Läppar som är frusna har svårt att utföra hjärnans intentioner, på samma sätt som en alkoholpåverkad hjärna har svårt att styra läpparna, även om läpparna är både uppvärmda och smorda. Samspel finns överallt, om man bara väljer att öppna sina ögon för dem. Det, att välja alternativa perspektiv, kan också sägas vara ett uttryck för moral, för i olika kontexter är det lättare och svårare att göra det. Kulturer kan vara öppna och tillåtande, eller stängda och kontrollerande. Och det i sin tur är något som hela tiden förändras, i samspel. Överallt samspel, samverkan och ömsesidig påverkan och kollektiv tillblivelse. Ingen del av någon helhet är någonsin per definition viktigare än någon annan, det är först i efterhand man möjligen kan uttala sig om vad som spelade roll för utfallet i just det eller detta sammanhang.
What a curious deterritorialization, filling one's mouth with words instead of food and noises. 
Munnen är utformad för olika ändamål, den är en kompromiss. Liksom kultur, språk och moral. Varje del av varje helhet är delad och spelar olika roll i respektive funktion. Upplösande och sammanhållning är inget någon gör, ingen plan som följs, det är ett resultat av samverkan med omgivningen, reaktioner på stimuli. När vi äter har munnen en funktion och när vi talar en annan, och när vi försöker göra båda sakerna samtidigt uppstår problem. Risken att det uppstår missförstånd ökar. Kanske är det därför etiketten (som är en del av moralen) påbjuder att man låter maten tysta munnen, för att stärka rådande moral. Konflikter på grund av missförstånd kan bli förödande och leda till upplösning.
The steppe, once more, seems to have exerted strong pressures of selection: the "supple larynx" is a development corresponding to the free hand and could have arisen only in a deforested milieu where it is no longer necessary to have gigantic laryngeal sacks in order for one's cries to be heard above the constant din of the forest. 
Människans biologi är resultatet av samspel mellan miljö och biologi, mellan geologi, ekologi och biologi. Ingen del styr över någon annan, det som sker är att utrymmet mellan förändras, vilket skapar möjligheter och begränsningar, som man hanteras på olika sätt. Evolutionen fungerar på det sättet, är resultatet av det som sker mellan. Survival of the fittest handlar inte om allas kamp mot alla, utan som samspel mellan delar och helhet. På samma sätt är människan ett resultat av arv OCH miljö, inte det ena eller det andra, utan båda, samtidigt.
To articulate, to speak, is to speak softly. Everyone knows that lumberjacks rarely talk. Physiological, acoustic, and vocal substance are not the only things that undergo all these deterritorializations. The form of expression, as language, also crosses a threshold.
Att samtala är något man bara kan göra i en miljö där samtal, det vill säga uttalande av ord (som är artikulerade tankar) och lyssnande, är möjligt. Om avståndet mellan samtalsparterna är för långt eller om miljön är för bullrig går det inte att samtala och det påverkar möjligheten att utveckla ett språk, vilket i sin tur påverkar moralens innehåll. Och så vidare ...

Delar i samverkan, kollektiv tillblivelse, mellanrum och helheter som skapas i kontexter. Allt handlar om det, eller går att förstå på det sättet. Och den typen av förklaring är ett verktyg för tanken, inte en absolut sanning. Det är viktigt, det är så jag läser, förstår och använder texten och tankarna hämtade från Deleuze och Guattari.

2 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Man kan ju säga att moralen faktiskt har en reell grund, nämligen att den består av några egenskaper som gör att människan kan fungera i grupp. Viss empati, ömsesidighet, förståelse för hur andra i gruppen tänker och reagerar på olika saker, lite altruism. Och det där antas genom evolutionen ha hårdkodats i våra hjärnor. Sedan störs den här gruppsolidariteten av att grupperna blir för stora för att överblickas, olika grupper konkurrerar och det uppstår hierarkier. Ibland slutar det i katastrof.

Eddy sa...

Håller med om det Björn, men nog är det väl ändå så att även den grunden vilar på en grund, som vilar på en grund. Och då handlar det mer om hur man ser på detta med vad som är en grund. Och jag menar att det inte finns någon YTTERSTA grund för moralen. Därav komplexiteten, som alltid riskerar att sluta i kaos och katastrof. Fast förstår vi det och kan vi hitta sätt att samtala om detta, utan att fasta i rätt eller fel, då tror jag det går att hitta en bättre moral som leder till färre problem.