måndag 25 augusti 2014

Moralens geologi 20

Moralens GEOLOGI. Kanske studsar någon på ordet och tänker, jag måste ha läst fel? För det är märkligt, men det är bara märkligt utifrån vår horisont och i jämförelse med allt det vi tar för givet. Moralens geologi är en provokation, ett försök att rikta vår uppmärksamhet bort från det invanda och förgivettagna. Ett sätt att väcka andra tankar än de vanliga. Jag läser och uppskattar texterna av Deleuze och Guattari för att de hjälper mig vidga mina vyer, för att de ger mig verktyg att se på min vardag på alternativa sätt. För att jag utvecklas som intellektuell varelse genom att jobba med deras texter.

Den som följer Deleuze och Guattari slaviskt och som söker efter den rätta innebörden i deras texter, den som intresserar sig för vad de menade egentligen, läser dem inte på något felaktigt sätt men de läser dem inte i enlighet med hur författarna själva vill bli lästa. Deleuze och Guattari konstruerar begrepp, och begrepp är tankeverktyg som får sin mening och sitt eventuella värde genom att användas. Och det försöker jag göra här, använda begreppen som jag hittar för att säga något om den kultur vi skapar. Bloggposterna om Deleuze och Guattari handlar med andra ord om vår samtid, vårt samhälle och vår kultur. Jag bygger inget äreminne över två döda filosofer, jag skapar något nytt av tankarna de lämnat efter sig. Det är också så jag själv vill bli läst.

Moralens geologi handlar om att vidga perspektivet, om att se hur moral inte bara skapas av människor, alternativ lämnats till människan av Gud. Moral är som kultur en kollektiv process av tillblivelse, ett komplext och mångfacetterat samverkansprojekt som rymmer mer än vad man i förstone tror. Det som visar sig som moral bland människor är resultatet av sådant som hänt i naturen, om man sträcker ut perspektivet. Och poängen med att att göra det handlar om att förstå att människan är en del av något mycket större än mänskligheten, nämligen livet på jorden i all sin komplexitet.
Here, the associated milieus are closely related to organic forms. An organic form is not a simple structure but a structuration, the constitution of an associated milieu. An animal milieu, such as the spider web, is no less "morphogenetic" than the form of the organism. One certainly cannot say that the milieu determines the form; but to complicate things, this does not make the relation between form and milieu any less decisive.
Sammanhang formar och formas i och genom samma process av tillblivelse. Hönan är ägget och ägget är hönan för båda förutsätter varandra. Det handlar ytterst sällan om antingen eller, oftast är det ett komplext samband mellan både ock. Ett sätt att ta till sig denna tanke är att fokusera på sammanhang, på delarnas plats i och relationer mellan varandra inom ramen för en helhet. Vill vi förstå moral är det inte den som ska studeras, utan sammanhanget vari den uppstår och dess effekter på delarna och på helheten.
Since the form depends on an autonomous code, it can only be constituted in an associated milieu that interlaces active, perceptive, and energetic characteristics in a complex fashion, in conformity with the code's requirements; and the form can develop only through intermediary milieus that regulate the speeds and rates of its substances; and it can experience itself only in a milieu of exteriority that measures the comparative advantages of the associated milieus and the differential relations of the intermediary milieus.
Det ena går in i det andra. Det finns inga fasta och absoluta gränser, för något. Detta är en av kungstankarna som jag hittar och tar fasta på i den filosofi som Deleuze och Guattari utarbetat. Ingen människa är en ö. Allt och alla kommunicerar med allt och alla andra. Form är det som bestämmer hur och innehåll är resultatet, men ingen av delarna existerar för sig. Alltså handlar det om aspekter av helheten. Samma form ger upphov till olika effekter i olika kontexter. Och samma innehåll leder till olika former i olika sammanhang. Därför kan vi lära mycket om kultur och moral genom att studera geologi och biologi. Allt handlar om hur vi ser på kunskap och hur vi använder insikterna. För resultaten från geologiska eller biologiska undersökningar kan inte rakt av överföras till kultur. Det vore att reducera komplexiteten, eller snarare att förvandla svaret till något annat än det frågan handlade om.
Milieus always act, through selection, on entire organisms, the forms of which depend on codes those milieus sanction indirectly. Associated milieus divide a single milieu of exteriority among themselves as a function of different forms, just as intermediate milieus divide a milieu of exteriority among themselves as a function of the rates or degrees of a single form.
Evolutionen lär oss hur två i förhållande till varandra externa faktorer kan resultera i en gemensam tillblivelseprocess. Miljön är formen och biologin innehållet. Det avgörande är det som händer mellan. Och så vill jag se på kultur också, den uppstår mellan och är ett resultat av helheten. Vi är alla del av den, men det är också miljön och omgivningens andra delar. Vi är med om att skapa kulturen, men är lika mycket slavar under den. Svaret på våra frågor om kultur finns därför mellan, inte hos någon av delarna, utan i helheten. Och detta är ett annat, mer konstruktivt sätt att närma sig komplexa frågor. Det handlar inte om hur det är, utan om hur det blir.
But the dividing is done differently in the two cases. In relation to the central belt of the stratum, the intermediate strata or milieus constitute "epistrata" piled one atop the other, and form new centers for the new peripheries. We will apply the term "parastrata" to the second way in which the central belt fragments into sides and "besides," and the irreducible forms and milieus associated with them. This time, it is at the level of the limit or membrane of the central belt that the formal relations or traits common to all of the strata necessarily assume entirely different forms or types of forms corresponding to the parastrata.
Lager på lager av mer eller mindre stelnade former. Simultana rörelser på olika plan. Det är så världen blir till, och där kultur och moral uppstår, som en konsekvens av interaktion inom ramen för helheten. Detta påpekande handlar framförallt om att mana till eftertanke och ska ses som en uppmaning att vara ödmjuk inför världens och verklighetens komplexitet. Människan vill veta, det är så vi fungerar, men om begäret efter sanning leder oss och våra tankar om världen fel är det inte kunskap vi får. Det är något annat. Vi får våra önskningar bekräftade, vilket kanske känns tryggt i det korta perspektivet, men det går inte att bygga ett hållbart samhälle på en sådan grund. Om vi verkligen vill förstå världen och människans förutsättningar och möjligheter kan vi inte förenkla mer än verkligheten tillåter. Detta vet vi, men ändå faller vi för frestelsen att acceptera enkla lösningar. Därför behöver vi verktyg att tänka med, för om vi litar på vårt sunda förnuft riskerar vi att komma fram till slutsatser som inte fungerar eller som strider mot olika typer av lagar.
A stratum exists only in its epistrata and parastrata, so that in the final analysis these must be considered strata in their own right. The ideally continuous belt or ring of the stratum—the Ecumenon defined by the identity of molecular materials, substantial elements, and formal relations—exists only as shattered, fragmented into epistrata and parastrata that imply concrete machines and their respective indexes, and constitute different molecules, specific substances, and irreducible forms.
En tanke som tänkts och som kommunicerats, accepterats och omsatts i kollektiv handling kommer att påverka möjligheten att göra på andra sätt framöver. Det är ett sätt att tänka på och förstå stratum. En skattesänkning som drivs igenom med stöd från en majoritet påverkar möjligheten att göra nödvändiga kollektiva investeringar i framtiden. Och när man en gång gett elever möjlighet att välja skola kommer det att påverka reformutrymmet för framtidens skolpolitik. Riskkapitalet som idag släppts in i vård och skola påverkar utvecklingen, för deras intressen blir aktörer med förmåga att förändra både formen och innehållet i verksamheten. Även om alla vill bli av med dem går det inte att bara plocka bort dem, för det kommer att leda till konsekvenser som ingen har någon aning om.

Vad blir då sensmoralen av detta? Jo, att framtiden är en öppen fråga. Om den vet ingen något. Därför bör vi aldrig kasta oss huvudlöst in i något bara för att det verkar bra, för vi vet aldrig vilka former och vilket innehåll vi har att förhålla oss till eller vilka effekter helheten ger upphov till.

Inga kommentarer: