måndag 14 juli 2014

Ett långsamt farväl av Ulf Lundell 4

Avslutar serien med gamla texter om Ulf Lundell med dessa ord, som jag med ännu större tvekan än med essän dristar mig att publicera. Men men, jag har inget att dölja och detta var mina tankar, min ärliga åsikt. Då, vid slutet av 1990-talet. Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess. Jag har gått vidare. Därför kan jag publicera, för att jag tycker det är lite kul. För att det är sommar.

Denna text är en retorisk övning. Det ingick som ett moment i kursen att ställa sig inför klassen och hålla ett anförande, enligt retorikens regler. Jag tog uppgiften på största allvar och gick in för den med liv och lust. Tyckte det var fantastiskt kul att leka med verktygen i den retoriska verktygslådan. Och jag talade från hjärtat, även om formuleringarna bitvis blev lite tillspetsade.

Idag kan jag inte säga att jag står för mycket av det som står här nedan och en del skäms jag över att jag skrev och framförde, men, som sagt, det var då det. Detta är tankar som hör det förra seklet till och även om jag nu plockar fram skämskudden och lämnar över ordet till den naive 30-åring jag då var är det med ett leende på läpparna jag härmed trycker på publicera.

Inledning

Ärade kurskamrater, jag ska nu försöka intressera er för en av mina absolut största favoriter i Sverige, idag Ulf Lundell. I essän har jag presenterat skivorna och texterna. Här och nu tänkte jag tala om, vad det är som jag uppskattar hos Lundell. Jag ska försöka visa att Lundell är en stor viktig författare och musiker. Jag ska tala om Lundells sympatier för dom små i samhället. Jag ska tala om Lundells engagemang för fred. Hans engagemang mot främlingsfientlighet och hans förmåga att vända dåliga upplevelser till bra erfarenheter. Jag ska också tala om det svenska samhällets behov av Ulf Lundells stora visdom.

Jag tänkte att jag skulle ta avstamp i och börja mitt framförande genom att tala lite om den tid då Lundell var mest känd för att vara en fri man i stan, som söp och orsakade skandaler. Ibland skrevs det stora rubriker om hur full han var på scen. När han sedan blev nykter och frälst blev även detta uppblåst i otaliga reportage. Efter några år av frivillig isolation på en gård nere på Österlen var det dags för comback och den slutade som många kanske vet i ett gigantiskt återfall som kvällspressen effektivt utnyttjade. När alkoholen en kväll i småland tvingade Lundell att ställa in. Då berättade han efteråt i en turnebuss inför drägglande kvällspressjournalister: Att, en inställd spelning är också en spelning. Det är numer ett klassiskt Lundelluttalande.

Min första tanke när jag fick reda på att vi skulle framföra våra essäer muntligt var, hur ska jag klara mig undan detta. Ett sätt hade naturligtvis varit att planka Lundells klassiska uttalande och kort och gott hävda, att ett inställt tal också är ett tal. Men det är naturligtvis ingen bra ide. Därför har jag valt att ta till mig ett annat budskap från Lundell. Han framför det på skivan Utanför Murarna i sången Håll fast vid din dröm, som är tillägnad en av hans söner. Men den har ett budskap som alla kan ta till sig. Raderna jag tänker på lyder: Håll fast vid din dröm. Lyssna på ditt hjärtas röst. Var stolt över ditt namn. Håll kärleken stark i ditt bröst. Låt ingen dra i dina trådar. Håll huvudet högt i ditt liv. Håll fast vid din dröm.

Min dröm, som jag tänker tala om idag är att fler ska upptäcka Ulf Lundell. Att fler ska ta till sig och lära av den stora visdom som han förmedlar på sina skivor och i sina böcker. Min dröm är att fler ska upptäcka att Lundell är en av sveriges största artister. Min dröm är att jag ska kunna övertyga er om att Lundell står på dom små vanliga människornas sida i kampen mot marknaden och andra mörka krafter. Min dröm är att fler ska upptäcka och uppskatta artisten Ulf Lundells mångsidighet, ärlighet och se den kvalitet som musiken och texterna lyser av. Min dröm är att fler ska upptäcka att man kan dra lärdom av och känna igen sig i Lundells texter. Min dröm är att jag här idag ska kunna övertyga er om att Ulf Lundell är en viktig, unik, genialisk musiker och författare.


Huvudtalet

Någon kanske undrar varför jag så reservationslöst har tagit Lundell till mitt hjärta, och vaför jag anser honom vara värd den hyllning som jag kommer att förära honom.

En viktig komponent i min uppskattning bygger på trovärdigheten som Lundell utstrålar. Det han skriver om och det han sjunger om känns genuint och äkta. Han kan som få förmedla känslor och upplevelser genom sånger och böcker.

En annan komponent, som är minst lika viktig är bredden i hans repertoar. Musiken spänner över de flesta genrer och texterna handlar om allt, från lycklig kärlek, fest och ett sorglöst liv till sånger som uttrycker samhällsengagemang, sympati för de svaga och saknaden av det folkhem som en gång fanns, där man tog hand om varandra. Lundell besjunger också den svikne mannen, mannen som är rädd för att bli gammal, mannen som älskar och dyrkar sin kvinna. Visst blickar han ut från ett tydligt mansperspektiv, men om man som Lundell vill vara ärlig och om man som han hämtar inspirationen innifrån då är det oundvikligt. Lundell sjunger ändå om så allmängiltiga mänskliga upplevelser att alla kan ta till sig innehållet. Många gånger är det livets svarta sidor som behandlas, men även det görs på ett sätt som aldrig känns påträngande eller för utlämnande. Man känner istället igen sig och kan dra lärdom av sakerna och erfarenheterna som texterna förmedlar. Lundell har gett mäniskans innersta och mörkare sidor ett ansikte. Lundell har gett det ett helt vanligt ansikte. Det kunde varit jag eller du och våra erfarenheter, både nuvarande och kommande, han sjunger om.

(Paus)

Ulf Lundell är en vanlig människa och det visar han genom att inte alltid vara konsekvent. Vilken människa på denna jord är helt igenom konsekvent. Alla människor inklusive Lundell byter åsikt och har ett växlande humör och inställning till saker och ting. Lundell är dock ganska ensam om att visa detta i böcker och på skiva. Ibland hyllar och älskar han Stockholm, andra gånger hatar han stan. Är det inte så vi alla känner inför det mesta. Känner inte alla som jag att livet ibland leker för att i nästa stund vända helt och allt är emot en.

(Paus) 
Den viktigaste komponenten för min uppskattning av Ulf Lundell är nog ändå hans genomgående höga och jämna kvalitet. Alla skivor och böcker håller hög klass. Jag återvänder ständigt till dom och har ännu, efter minst tio år inte tröttnat. Det är snarare så att jag nu när jag verkligen kan dem och har lyssnat på dem, allt mer uppskattar Lundells texter.

(Paus) 
Många säger att Lundells musik är banal och det är den kanske, men eftersom det hos Lundell är texterna som är viktigast så skjuter dessa kritiker verkligen över målet. Lundell har aldrig utgett sig för att vara något musikaliskt geni. Lundells genialitet bygger på hans unika förmåga att, kombinera text och musik på ett spännande och fascinerande sätt. Ibland kan texter med undergångsstämning och uppgivenhet kläs i en glad och melodiös musikdräkt. Spänningarna som ofta uppstår i Lundells sånger mellan texten och musiken gör att man fängslas vid låtarna och dras med av handlingens växelspel med musiken.

(Paus)

Ulf Lundell är bara en patetisk medelålders manlig drömmare med en konservativ kvinnosyn, finns det dom som säger. Kanske någon här idag tycker så. Jag vill i så fall vädja till eftertanke. Är det inte så att ni missuppfattar ärligheten och drömmarna om en bättre värld och tar dem för orimligheter. Den som anser att det Lundell sjunger om är orimligt, omöjligt och felaktigt, han eller hon har förmodligen gett upp tron på framtiden.

När det gäller kvinnosynen hos Lundell skulle jag vilja tolka den som en ärlig mans uttryck för uppskattning och fascination inför det motsatta könet, som han upplever som gåtfullt. Jag finner inga tecken på något annat än respekt och ärlig kärlek. Till kritikerna kan jag bara säga, att den som fördömmer Lundells inställning måste fördömma alla kärleksförklaringar. Det verkar som om ärliga människor alltid kommer att ha fiender.

Ulf Lundell har ibland liknats vid Bruce Springsteen, med den jämförelsen ger jag inte mycket för. Kanske stämde den i början av bådas karriärer, innan Springsteen övergav sina ideal, men nu har Lundell gått ifrån och står idag ut som en unik artist. Jag vet få som nått liknande framgångar i så många genrer som Lundell och som ändå behållit respekten för lyssnarna och läsarna. Lundell är till skillnad från många artister ödmjuk inför sina framgångar. Han använder sin popularitet till att förmedla drömmen om ett bättre samhälle. Lundells visioner får mig osökt att tänka på en annan stor man som vi talat om på kursen och det är Martin Luther King. När han höll sitt berömda tal i Washington den 28 augusti 1963. Då var Ulf Lundell bara en ung grabb. Men med tiden har han vuxit upp och mognat betydligt. Idag är Lundell en av få som, med hedern i behåll kan axla den fallna manteln och fylla ut det tomrum som Martin Luther King lämnat efter sig. Lundell talar med samma inlevelse som King mot våld och för medmänsklig kärlek och allas lika värde. Lundell har också en dröm. En dröm om ett samhälle där alla accepteras för den de är. En dröm om att det ska vara möjligt att skaffa sig en egen livsstil utan att fördömmas av andra.

På samma sätt som Martin Luther King ville väcka oss med ordet och förmedlandet av sin dröm. På samma sätt använder Lundell sin fantastiska diktarbegåvning till att beskriva sina erfarenheter och förmedla sina visioner. Livet är det enda vi har och det är värt att leva det. Det är Lundells dröm. Min dröm är att fler borde ta dessa ord till sig.

Jag skulle kunna stå här till kvällen och komma med argumet som talar för en uppskattning av Ulf Lundells livsverk, men det skulle förmodligen göra mer skada än nytta. En viktig sak vill jag dock inte lämna okommenterad och då vänder jag mig främst till er här idag som precis som jag ser er själva som vanliga människor med ganska lite inflytande i samhället. Det är faktiskt för oss som Lundell sjunger. Han sjunger för dom små i samhället, dom som inte förfogar över ett stort kapital att skydda sig med mot de mörka krafter som försöker påverka och likrikta oss. Lundell förser oss med argument för att komma till insikt om att det går att göra något. Han vill väcka oss till handling. Lundell står på din och min sida i kampen mot marknaden, i kampen mot överheten och i kampen mot alla dem som vill få oss att inse att livet går ut på att tjäna så mycket pengar som möjligt. Lundell står på vår sida i kampen mot dessa högerextremister som kallar sig för patrioter och som inte tolererar människor som ser annorlunda ut. Dom säger sig vara stolta över sitt land, men bygger stoltheten på fördomar och missundsamhet. Lundell är den motmakt som så väl behövs mot dessa inskränkta men inte ofarliga individer.

Ulf Lundell behövs i dagens svenska kultur. Han behövs som en motvikt till den spekulativa, lättsmälta, genomstylade och budskapslösa kulturen som kallar sina skivor - produkter som bjuds ut på en marknad, jag hatar det ordet PRODUKTER. Lundells skivor och böcker är verkligen inga produkter för en marknad. Lundell skriver musik och litteratur som varar. Lundell är idag alldeles för ensam om att ha denna inriktning på kvalitet och ärlighet.

När den proggressiva musikrörelsen gick i graven för snart femton år sedan lämnade den ett tomrum efter sig, men det tycket jag att Lundell på senare år allt bättre fyller ut, genom sitt värnande om den lilla människan och hennes kamp för ett meningsfyllt liv.

Flower powerrörelsen och dess kärleksbudskap är ett annat arv som förvaltas av Lundell på ett värdigt sätt, även där är han skrämmande ensam.

Kyrkan får väl sägas ha förlorat stora delar av sitt tidigare starka inflytande på människornas leverne och inställningen till medmänniskorna, vem tror ni jag syftar på när jag säger att det finns en artist i Sverige idag som kan tala om andlighet och frälsning med bibehållen trovärdighet, utan fördömmanden, alldeles riktigt - Ulf Lundell. Han blandar alla dessa budskap, känslor och tankar i ett personligt och engagerande konstnärskap. Med böcker som Jack, Vinter i paradiset, Tårpilen och Saknaden och med skivor som Längre inåt landet, Kär och galen, Den vassa eggen, Evangelin och nu senast Xavante har Lundell tveklöst gett sig själv en permanent plats i den Svenska kulturskattens guldrum, bredvid storheter som Bellman, Strindberg och Taube.

Jag hävdar att Lundell idag med sin kulturella livsgärning och det resultat han hittills uppnått gör det svårt att förbise eller lämna honom okommenterad om man med bibehållen trovärdighet ska kunna värna om mångfald. Den som kämpar mot enfald och den som har visioner om ett samhälle där alla är lika mycket värda och där man har överenseende med människors misstag kan heller inte behålla sin trovärdighet utan att relatera till Lundell. Det går inte att tala om vikten av medmänsklig kärlek utan att på något sätt hänvisa till Ulf Lundell. Ulf Lundell som står för mångfald istället för enfald. Som propagerar alla människors lika värde och som är alla fördummande fördommars fiende.

Lundells kunskaper om det mänskliga är så viktiga och värdefulla att det är varje sann humanists plikt att känna till dom!

Känner du som jag att du är en vanlig människa. Känner du att det är få som talar i din sak. Känner du att du ibland saknar argument. Känner du att du skulle vilja ha någon att luta dig mot när livet känns tungt. Då vill jag av hela mitt hjärta önska dig välkommen till den stora skara av Lundellbeundrare, som finns. Du kommer inte att bli besviken!

Avslutning

Jag är inte helt säker på att Lundell själv håller med mig i allt. Men det tycker jag för visso inte spelar så stor roll. Jag vet ju att det går att tolka hans texter på detta sätt. Lundell själv har mycket sublimare metoder att övertyga än jag. Han är de små men effektiva gesternas man. Han är ingen polemisk agitator som trivs på barrikaderna. Det är i det lilla, i vardagen, han är som mest effektiv. Lundell vill inte själv kämpa som den store ledaren, han vill väcka oss, precis som jag idag velat väcka er och få er att inse att vi alla behöver den visdom som Lundell förmedlar. Lundell är den fackla som lyser upp den annars så mörka tillvaron.

Jag vet inte om min dröm har gått i uppfyllelse och om jag lyckats övertyga er om Lundells storhet och genialitet. Jag vet inte om ni nu ser på denna ganska välkända artist med nya ögon, men jag hoppas i alla fall att jag inte fått er att ogilla honom. Jag uppskattar Lundell. Jag har lärt mig mycket av Lundell och jag tror att även ni kan göra det.

Nu återstår det för mig bara att uttrycka en förhoppning om att författaren och artisten Ulf Lundell i framtiden har många skivor och böcker kvar att publicera. Jag hoppas innerligt att Lundell ännu inte kommit till slutet av sin karriär. Jag hoppas att han inte ens kommit till början på slutet. Jag hoppas att framtiden kommer att visa att Lundell idag bara kommit till slutet på början av en en fantastisk karriär som musiker och författare.

En sak till vill jag säga innan jag går och det kanske skulle kunna sägas vara själva essensen i Lundells kulturella livsverk: Håll fast vid din dröm.

Inga kommentarer: