fredag 23 maj 2014

Moralens geologi 10

Moral är en konsekvens, mer än något annat, en konsekvens av ett lands eller en grupps tankar och handlingar. Moral uppstår i vardagen, mellan människor och äldre moral överlagras och utgör fundamentet för ny moral. Tillblivelse och förändring, aktioner och reaktioner. Ofta märks moral först när någon bryter mot den, dess inneboende logik visar sig så att säga först i efterhand. Vill man upptäcka och analysera den krävs att man utvecklar en känslighet för vad den är och var den finns. Moral är en gäckande aspekt av mänskligt liv eller ett slags kvalitet. Dessa bloggposter handlar om verktyg för att undersöka moral, här förs förslag till förklaringar fram. Inget leds i bevis, av det enkla skälet att inget kan ledas i bevis ifråga om moral. Moralen bryr sig inte om människornas uppfattningar om den, den är ingens, eller allas.

Uttalar man sig om moral eller om man påtalar att här eller där finns en underliggande MORAL finns det alltid dem som opponerar sig, dem som försöker ge sig på den som talar om moral där de vill se objektiva sanningar. "Kejsaren är naken", är ett uttalande med sprängkraft. Den som gynnas av rådande moral vill bevara den och använder alla till buds stående medel för att göra det. Att hävda objektivitet är bara ett av medlen, att kalla den som ifrågasätter moralen för flummig är ett annat. Och det fungerar, även om alla vet att objektivitet och sanning är hopplösa begrepp utan förankring i verkligheten.

Det som föranleder dessa inledande tankar är en artikel i SvD, om ranking av Universitet och Högskolor och hur problematiskt dessa mätningar är. Mätningarna sägs ge potentiella studenter ett objektivt mått att gå efter när de ska söka utbildning. Jag ser mätningarna snarare som uttryck för en mycket tvivelaktig moral, vilket är en inställning som stärks av följande citat från artikeln.

På den nedre halvan av rankningen hamnar flertalet av högskolorna och de nya universiteten.
Av resultatet att döma kan man undra om högskolor är sämre än universitet? Enligt Ingemar Lind är det inte så enkelt. 
– Rankningen speglar i någon mån lärosätenas olika förutsättningar och uppdrag. Ytterst är det staten som ger skolorna deras anslag, vilket exempelvis gör att de har olika möjlighet att anställa professorer. Anslagen gynnar ofta äldre universitet. Pengar spelar till viss del roll, men det är inte hela sanningen. Det tar också tid att skapa ett bra lärosäte. Dessutom spelar kvalitetsmedvetande och arbete stor roll.
Siffrorna sägs spegla kvaliteten på respektive högskola. Det kanske är så, men vad är då kvalitet och vilka förutsättningar har och ges respektive högskola? Det är frågan som måste ställas om man närmar sig problemet utifrån ett moraliskt perspektiv, istället för ett objektivt. Om respektive Högskola/Universitet har olika uppdrag och skilda ekonomiska och sociala förutsättningar kommer detta att avspegla sig i resultatet och placeringen i rankingen. Och detta resultat är fabricerat, ett resultat av rådande moral. När resultatet väl tillkännagivits har moralen sedimenterats och varje handling som följer på tillkännagivelsen kommer att stärka rådande moral. Den högskola som missgynnats och som klagar på mätningen kommer att misskrediterats, för det vet ju alla att den som faller dåligt ut klagar och slår ifrån sig. Och högskolorna som gynnas är tysta, för de har ju allt att förlora på att ifrågasätta och granska hur mätningen gått till egentligen.

Jag ser en underliggande moral här, som sjunger konkurrensens lov. Att ranka Högskolor handlar inte om att mäta något objektivt, handlar inte om att ge potentiella studenter ett verktyg för att göra kloka val. Moralen som finns mellan raderna här handlar om att skapa konkurrenssituationer, för konkurrensens skull. För det anses driva kvalitet. När många vill till en och samma Högskola kommer bara de bästa att kunna antas. Resten är ett slags formalitet. Arbetsgivare kan sedan välja och vraka bland dem med examen från den Högskola som alla anser vara den bästa och dit de flesta söker sig. Detta anser jag vara djupt omoraliskt, för det går på tvärs mot min syn på kunskap och på vad som främjar ett samhälles långsiktiga hållbarhet. Jag anser att det enda moraliskt försvarbara vore att ge alla studenter, oavsett vilken Högskola de väljer, samma förutsättningar att studera. I ett samhälle med en sådan moral förkastas rankingar. Där satsas på kvalitet och där intresserar man sig för studenterna och uppskattar man olikhet och skillnader, mångfald, för att det ger upphov till dynamik och främjar nytänkande. Där jobbar man för att öka integrationen och betraktar det som en kvalitetsindikator, istället för konkurrens och utslagning.

Det jag skriver om och där jag landar i tanken är inte sanningen, det handlar om moral. Jag för fram förslag på alternativa tankesätt som, om de anammas av fler, kan ge upphov till en annan moral. En mer förlåtande moral som ser individer och olikhet som resurser istället för problem. En moral där blivande och förändring står i fokus, istället för varande och objektivitet. Allt kan altid bli bättre, inte genom kamp och fifflande med siffror, utan genom solidarisk omsorg om det som är gemensamt. Att säga och tänka så är inte en tolkning av Deleuze och Guattaris tankar om moral, det är ett resultat av att jag använder deras verktyg för att se och förstå moral. Deleuze och Guattari vet inget om vår tid, det gör bara vi. Men deras verktyg är fortfarande användbara, för moralens inneboende logik har lika lite som kulturens förändrats. Mekanismerna som driver förändring är fortfarande de samma. Dags att lämna ordet över till dem.

The question we must ask is what on a given stratum varies and what does not. What accounts for the unity and diversity of a stratum? Matter, the pure matter of the plane of consistency (or inconsistency) lies outside the strata. The molecular materials borrowed from the substrata may be the same throughout a stratum, but that does not mean that the molecules will be the same.
Vad i ett givet sammanhang är föränderligt och vad ligger fast? Vad kan förändras enkelt och vad är mer svårrörligt? Det är frågor som Deleuze och Guattari öppnar upp för och visar på relevansen med. Det är frågor som skärper vaksamheten på kulturens blivande och förändringens riktning. Vi behöver aldrig lägga oss platt för fakta, för även fakta har moraliska implikationer. Objektivitet är ett resultat av moral, för vad som räknas som objektivt eller sant förändras över tid. Kultur skapas av oss, tillsammans. Kulturen uppstår mellan människor och i sammanhang. Moralen och kulturen blir till genom våra önskningar och tillvarons inneboende begränsningar, de samproduceras med vår vardag. Liksom objektivitet. Tänk på det nästa gång någon ställer dig inför faktum eller hävdar att det som sägs är sant, när de menar att du borde hålla med och följa rådande moral. Tänk på att ett anat samhälle alltid är möjligt, även om förändring aldrig går att styra i någon bestämd riktning. Moral är resultatet av kollektiv handling och tillblivelse.
The substantial elements may be the same throughout the stratum without the substances being the same. The formal relations or bonds may be the same without the forms being the same. In biochemistry, there is a unity of composition of the organic stratum defined at the level of materials and energy, substantial elements or radicals, bonds and reactions. But there is a variety of different molecules, substances, and forms.
Förändring, komplexitet och tillblivelse. Moral är inte, den skapas av oss. Liksom rankingar, ekonomiska skillnader, individers externa förutsättningar och politiker. Det är när vi är upptagna av annat som moral och kultur blir till, som en konsekvens av kollektiva handlingar inom ramen för sammanhang. Svaret på alla frågor som rör mänskligt liv finns mellan de sedimenterade lager av svårföränderigheter och materialitet som skapar den stadga och kontinuitet som är lika viktig som förändringen, för att mänskligt liv ska kännas igen som mänskligt liv.

Förändras rådande moral kan dagens skola och utbildningssystem snabbt förändras till det bättre, för alla och för vår gemensamma framtid. För den skola och den högre utbildning vi redan har är inte given, de är skapade av oss, blir till genom våra tankar och handlingar. Letar vi efter problemen någon annanstans än bland oss själva, utanför vår kultur och rådande moral kommer vi inte att hitta något av värde. Bara genom att rikta blicken inåt finns en chans att det ska bli som vi vill, eller som vi i alla fall säger oss vilja.

4 kommentarer:

Ann-Helen sa...

En sång till dig, som jag kom att tänka på när jag läste: http://www.youtube.com/watch?v=sqGP6p0mNc8

Eddy sa...

Tack! En favorit! Deras röster samspelar på ett vackert och inspirerande sätt. Dynamisk harmoni uppstår mellan dem. Lyhört och med betoning på samverkan!

Björn Nilsson sa...

Jag antar att du tappade ett 'n' när du skrev "... ett anat samhälle alltid är möjligt.". Men just för att en bokstav (eventuellt) ramlat bort blir meningen extra intressant. Man kan ana andra möjligheter, och kanske börja arbeta i den riktningen, mot ett annat anat alternativ.

Att nya skolor kan få dåliga omdömen kanske också kan bero av att de inte drabbats av 'akademisk likstelhet', utan kan tänkas lägga upp verksamheten efter nya idéer. Det gällde väl Umeå en gång i tiden, och Södertörn på senare år. Men sedan finns ju frågan om man kan ha väldigt många lokala högskolor och samtidigt ha hög standard på allt överallt. Räcker resurserna i Sverige till för det?

Eddy sa...

En underbar kommentar Björn! Ett anat samhälle, är precis vad jag vill peka på. Jag vet inte vad det är, bara att det kan anas. Där finns den riktigt viktiga kunskapen, i felskrivningarna och i misstagen som fångas upp och som görs något av. Den typen av kommentarer pekar framåt!

Umeå och Södertörn är lysande exempel på akademiska miljöer där nytänkande främjas och där kreativiteten fått friare spelrum än på andra håll. Tyvärr är det högskolor som inte når uppskattning i rankingar och som därför tappar i attraktivitet, även om deras kvalitetsarbete många gånger är mycket mer ambitiöst än Karolinskas och Handelshögskolans, som vet att de är bäst, oavsett, för att det är attraktiva och lockar de bästa eller de som har det bäst förspänt.

Ett anat samhälle är bättre, alla dagar i veckan, än ett annat, på förhand definierat, samhälle. Det är i det vaga och det obestämda som nytänkande och nyckeln till hållbarhet bor!