Minns Tage Danielsson och inser hur mycket Sverige sviker

Sverige har blivit kallt. Vårt land är idag hårt och oförlåtande. "Det skulle du tänkt på lite tidigare", eller "kan jag så kan alla", utgör det fundament som bygget vilar på. Klipp dig och skaffa dig ett jobb, har upphöjts till allmän lag, även om det inte finns några jobb att ta, även om jobben som finns inte ger tillräckligt med lön för att betala hyran och oavsett vilka risker man måste utsätta sig för. Jag bor i en välmående förort till Göteborg. Där är det största problemet om man ska bygga ett höghus till och därmed förstöra samhällets karaktär eller inte. På senare tid har det dykt upp några tiggare, men de bor inte i samhället, de kommer utifrån, angår liksom inte oss. Det problemet är någon annans och vårt problem är att inget tar tag i det. Aannars går livet sin gilla gång. Och jag har fullt upp på jobbet. Jag har det väl förspänt och är privilegierad på alla sätt. Det är jag oerhört tacksam för. Men aldrig någonsin att jag glömmer att det finns andra som av olika anledningar inte är lika lyckligt lottade. JAG ÄR LYCKLIGT LOTTAD, har haft tur. Oavsett hur mycket jag har kämpat för att uppnå det jag uppnått. För jag växte upp i ett förlåtande land där alla fick en chans till. Och jag har lärt mig att framgång aldrig någonsin är en garanti. Det spelar ingen roll hur mycket man jobbar och anstränger sig eller hur mycket man vill, ingen kan räkna med framgång. Ändå är det precis den tanken som vi bygger vårt land på, den och ännu ett jobbskatteavdrag som än mer sliter samhället isär.

Mina barn växer upp i en kallare och hårdare värld än jag gjorde. Hur mycket kallare Sverige blivit sedan jag gick ut i arbetslivet insåg jag igår när jag tittade på TV som visade programmet Sverige sviker. Det var inte i Bronx man filmade, det var i Göteborg. Min gamla stadsdel, Kortedala. Där bodde jag mina första två veckor, och dit flyttade jag när jag flyttade hemifrån. Där föddes min dotter. Skillnaden mellan när jag föddes och hon var minimal, men sedan har förändringens vindar blåst. Och även om jag visste, jag forskar om kultur, blev jag förvånad över min reaktion. Bilderna av uppgivenhet och hopplöshet, känslan av att livsödena som beskrevs är förlorade liv, tog sin innanför huden. Mamman som inte kan multiplikationstabellen, hur ska hennes dotter kunna klara sig i den mördande konkurrensen? På vilket sätt hjälper ett fritt skolval henne och de andra barnen, vars betyg inte räcker någon vart alls? Hur ska den som inte ens vet var hen ska börja kunna välja, och mellan vad? När alla vägar bär till misär.

Sverige sviker! Och på Aktuellt som visades efter dokumentären klarar man först snabbt av lite bilder av kriget i Ukraina och ögnade sedan allt intresse och resten av nyhetstimmen åt att spekulera kring opinionssiffror och vad dessa betyder. Mats Knutsson och nyhetsankaret förlorade sig i den dramatiska vändningen, i siffrorna. Sverige sviker, när opinionssiffror har ett större nyhetsvärde än förfallet av vårt land och nedmonteringen av alla trygghetssystem. Sverige har blivit kallt, det inser jag när nyheterna handlar om siffror och spekulationer över hur det ska gå i valet i september, samtidigt som vårt land håller på att lösas upp inför ögonen. Däri ligger sveket och kylan, i det att vi inte bryr oss. Att vi tycker att den som inte lyckas får skylla sig själv. Alla kan inte, får inte, orkar inte. Sverige sviker!

Kylan finns överallt och den tar sig olika uttryck. Det visar sig bland annat genom att den som talar om solidaritet och behovet av en varmare och mer förstående politik betraktas som galen. Häpnar när jag läser följande på SvD, skrivet av någon som uppenbarligen aldrig har haft några andra problem än om nagellacket matchar klänningen.

Miljöpartiet är ohämmat goda. De menar att det är onödigt att ”dela in människor i fack” – sjukdom eller arbetslöshet kvittar lika. De vill ha en ny statlig myndighet för ändamålet att ge människor försörjning ändå, oavsett vad som ligger dem i fatet. Det är försörjningen det handlar om. Försörjningsstödet (socialbidraget) förstatligas alltså också och flyttas från kommunerna till den nya myndigheten, så att alla pengar samlas i en ”påse”. Miljöpartiet öppnar en trygghetsportal, ”en dörr in”, där allt utanförskap i sig berättigar till pengar utan tjafs. ”Man ska kunna gå till ett och samma ställe och få den hjälp man behöver.”

”Det har blivit kallt i Sverige” säger Miljöpartiet, men nu ska det sannerligen bli varmt. Bort med ”piskor”. Slut på kontroller. ”Samhället ska träda in när människor behöver det.” Det är upp till individen själv att avgöra när behovet föreligger. Fler ska omfattas. Till exempel ska studenter få rätt till ersättning. En grundnivå ska gälla vid både arbetslöshet och sjukdom. ”Myndigheten (den nya) ska ge människor den hjälp de behöver istället för att bolla människor mellan sig.”

Varför har det här extrema förslaget från Miljöpartiet inte uppmärksammats och granskats av medierna? Det måste bero på okunskap. Förslaget bygger nämligen på ord som försäkring och grundtrygghet som låter stabilt och bra i allmänhetens öron men som har en specifik innebörd i socialförsäkringssammanhang.

[...]

Miljöpartiet funderar inte på den troliga pull-effekten i försäkringen, lockelsen för all världens prekariat att få del av tryggheten. De nämner inte om förslaget inkluderar så kallade papperslösa, eller gömda, som har fått utvisningsbeslut men gått under jorden. Det här är ju i Miljöpartiets ögon ett varmt projekt som ser till människors behov där människor ”slipper oroa sig för om de kan betala hyra nästa vecka”.

Och så frågar vi oss varifrån rasismen och främlingsfientligheten kommer ifrån. Den kommer inifrån, den växer ur och emanerar från hjärtat av det kalla land som Sverige blivit, från det Sverige som sviker. Den som skriver detta är Helene Rivère, före detta moderat riksdagsledamot. Hon avslutar sin krönika med följande ord.

Jag oroar mig desto mer för välfärdsstaten, välfärdssystemen och Sveriges ekonomi. I en värld av stora folkvandringar är det ingen bra idé att ställa i utsikt att svenska staten ska ge grundtrygghet och fritt vivre till alla och envar som anmäler sig vid ”dörren in”.

Uppenbarligen tror inte Miljöpartiet att så värst många skulle utnyttja erbjudandet. De avsätter i alla fall inga pengar i sin budget, 160 miljoner, det är ju ingenting. Och lika lite för kommande år fram till 2017. Där blir jag stum. Hur kan de tro att människor frivilligt skulle avstå från att låta sig försörjas om pengarna bara är att kvittera ut utan några som helst motkrav ”utan krav på detaljkunskap” som de säger. Så mycket för Miljöpartiets trovärdighet i välfärdsfrågor.

Vad är det med Miljöpartiet? Är de naiva? Populistiska? Romantiska kanske? Den allvarliga frågan är: Kan de ges inflytande över statskassan?

Jag tror inte ett ögonblick på att hon oroar sig för Sveriges ekonomi. Hon oroar sig för sin ekonom, för det som är hennes och allt det hon kämpat för. Den allvarliga frågan är inte om Miljöpartiet kan anförtros statskassan, frågan är vem Rivère ser som sitt parts viktigaste själsfrände?! Hennes människosyn är iskall och fördömande. Hon uttalar sig och sätter sig till doms över människor som hon aldrig har mött eller ens kan föreställa sig finns. Men det är människor som utgör en stor del av vårt land, en betydande del av det uppväxande släktet. Sverige sviker! Titta på följande klipp, Rivère och alla andra som till äventyrs tycker och tänker som hon, och förklara sedan för mig vad det är denna unge man avstår från och vad han skulle kunna göra för att kunna komma i närheten av det ni har, det vi har. Vi som lyckats är privilegierade och om vi inte delar med oss är solidariska har vi snart inget Sverige att värna, ingen välfärd eller ekonomi att värna.

Miljöpartiet tänker inte på vad det kostar, utan på vilket land Sverige ska bli och vilket samhälle våra barn ska växa upp i. Frågan är inte om vi har råd, utan om vi orkar bry oss om varandra. Jag har råd, jag orkar och jag vill. När jag läser vilka unkna, ignoranta och iskalla ord som formuleras och sprids av en gynnad människa som suttit i vårt lands riksdag kommer jag att tänka på vad Tage Danielsson en gång sa: "Samhällsmoralen ska växa ur gräsrötterna. Gör den inte det, beror det på, att den gödslats med för mycket skit från ovan." Å vad jag saknar Tage Danielsson. Det slår mig att mina barn och den uppväxande generationen aldrig fick lära känna honom och att det kanske är en del av problemet. Karl Bertil Johnsson är det enda mina barn vet och känner av Danielsson, men det finns så mycket mer och han har sagt så mycket klokt.

Tage Danielsson svek aldrig och han var en varm och ödmjuk människa. Hans humanism, bildning och klokskap gör ont att tänka på, för den känns så avlägsen, så långt borta. Och den behövs så enormt mycket. Tänker på en annan skola, på en skola som behövs för att klara alla de problem vi står inför och måste hantera, även om vi ser på världen med Rivèrecyniska ögon och ignoranta blick. Även om vi på allvar tror att ännu ett jobbskatteavdrag löser något. Problemen är våra och det är vi som måste ta hand om dem, oavsett om vi har "råd" eller inte. Läs Tage Danielssons dikt, och jämför det som skulle kunna vara med det som är.

 

Att tänka fritt är stort

Att tänka om är större

Att tänka först är störst

Att tänka smått är gott

Att tänka snett är lett

Att tänka galet är idealet

Att tänka sakligt är smakligt

Att tänka lagligt är behagligt

Att tänka snuskigt är ruskigt

Att tänka klart är smart

Att tänka skumt är dumt

Att tänka fel är fel

Att tänka löjligt är möjligt

Att tänka genialt är fatalt

Att tänka luftigt är förnuftigt

Att tänka sakta är inte att förakta

Det är inte den svenska skolan som har problem, det är vi. Det är Sverige som sviker och problemen visar sig först i skolan. Sedan sprider de sig och ger luft åt den cyniska och föraktfulla människosyn som Rivèreoch andra nu anser sig kunna lufta öppet. Vill vi inte kan vi inte!

Jag vill och jag vill vara med och bygga ett Sverige som inte sviker, ett varmare och mer förlåtande Sverige, byggt på solidaritet, eftertanke och framförallt kunskap. Jag vill vara med och bidra till byggandet av en skola för alla där kunskapen står i centrum och där allt annat är sekundärt. Vad vi behöver är inte mer pengar i plånboken, det är mer vett och sans i skallen. Då kan vi lösa problemen. Tillsammans kan vi bygga ett bättre land, för alla. Hellre dör jag fattig tillsammans än rik vid sidan av sådana som Rivère. Saknaden av Tage Danielsson överväldigar mig!