måndag 12 maj 2014

Dagens Nietzsche, om Viljan till makt 2

Viljan till makt handlar det om. Fortsätter på den tanketråd som inleddes här i morse, i väntan på fler handledningar. Och inser att handledning är ett tillfälle där makten och viljan att lyda (allt för) lätt kickar in. Vad jag tvingas lägga mest tid på vid handledningar nu mer är att få studenterna att förstå uppsatsen är et självständigt arbete och att alla synpunkter, alla böcker, alla texter och all hjälp de får, får de för att lättare bli självständiga i sitt skrivande. Ändå är det som ett slags osynlig hand vilar över situationen som får dem att falla in i den osjälvständige, den underlydandes roll. För den är enklare än den ledande rollen. Och det är den förmågan som bedöms, uppsatsen förmåga att stå på egna ben. Studentens grad av självständighet. Tyvärr är skolan uppbyggd på ett sätt som och gynnar uttryck för underkastelse. Alla kontrolleras och alla följer. Det är så det ska vara. Följande har blivit en eftertraktad egenskap. Även forskare förväntas följa, förväntas leverera det resultat som beställts. Makten vill inte veta av överraskningar, vill ha kontroll och alla som underkastar sig belönas för sin lojalitet.
Hur händer då detta! så frågade jag mig. Vad övertalar det levande så att det lyder och befaller och befallande ännu utövar lydnad? Hör nu mitt ord, ni visaste! Överväg allvarligt om jag kröp in i själva livets hjärta och till dess hjärtas rötter! Där jag fann levande, där fann jag viljan till makt; och även i den tjänandes vilja fann jag viljan att vara herre. Att den svagare tjänar den starkare, därtill övertalas han av sin vilja, som vill vara herre över någon ännu svagare: denna lust är den enda han inte vill avstå från.
Jag förväntas av det system jag verkar i att vilja följa, för att få del av makten. Förväntas vilja makt och förväntas fostra studenterna i den andan, till lydiga följare, till maktens redskap. Nej, nej, nej. Jag vägrar, stretar emot och gör vad jag kan för inte få lydiga följare. Jag vill ha kloka samtalspartners och kritik som hjälper mig att bli mer självständig och bättre på att formulera goda argument. Jag vill ha studenter som gör uppror, som tänker själva och som står upp för det de tror på. Jag vill se en skola och ett utbildningsväsende som fostrar självständigt, tänkande och kritiska medborgare. Kämpar med alla till buds stående medel mot viljan till makt. Visst vill jag nå ut, självklart vill jag bli lyssnad på, men det kan och får aldrig bli ett självändamål. Det kan och får aldrig bli viktigare än kunskapen, vetandet och den kritiska medvetenheten. Viljan till makt finns dock överallt och dess ansikten är många och dess tjänare är vid varje givet tillfälle fler än dem som står upp för kunskapen, som värnar självständigheten och som vill bryta upp, bryta upp.
Och liksom den mindre offrar sig åt den större, för att han ska ha lust och makt över den minste: så ger sig även det största hän och satsar för maktens skull -- livet. Detta är det störstas hängivelse, att det är ett vågspel och en fara ett tärningsspel om döden. Och där offrande och tjänstgöring och kärleksblickar är: även där är vilja att vara herre. På smygvägar smyger där den svagare in i borgen och in i den mäktigares hjärta --, och stjäl där makt. 
Makten är ett medel som allt för lätt blir ett mål, sig själv nog. Därför är viljan till makt ett spel, på liv och död. Putin och Ryssland har smakat på makens sötma och han är uppenbarligen förlorad, förblindad. Det är i så fall inte första gången det sker. Pengar och ekonomi, profit eller vinst för vinstens skull är ett annat uttryck för samma sak. En exponentiell tillväxt som gått över styr. Det är ett av viljan till makts alla ansikten. Det är en fara som lurar runt hörnet och som alla är utsatt för. Det finns inga garantier och ingen kan svära sig fri. Även jag min Brutus, kanske man skulle kunna säga. Därför behövs någon som ständigt viskar i vårt öra: Du är dödlig, glöm inte att du är dödlig! Vi behöver en skola som bygger på den grunden, för att göra vad vi kan för att vaccinera oss och vårt samhälle för viljan till makt och dess förödande verkan. Dagens skola med sin allt tydligare betoning på makt är ett dåligt skydd och om vi inte ens ser faran är vi alla illa ute. Bryt upp, bryt upp. Alternativet är att vi alla vänder oss mot varandra och ser varandra som stenar att kliva på i vår personliga jakt efter makt. Ökande klyftor och växande misstänksamhet, vad är det om inte uttryck för maktens söndrande effekt, som endast gynnar makten, på individernas och samhällets bekostnad. Jakten på låga priser är en jakt mot nollpunkten, mot allas undergång. Ett uttryck för viljan till makt.
 Och denna hemlighet talade livet självt till mig. "Se", sade det, "jag är det som alltid måste övervinna sig självt. Förvisso, för er heter det vilja till alstrande eller drift till syftemål, till något högre, mer avlägset, mer mångfaldigt: men allt detta är ett och en hemlighet. Hellre går jag under än att jag avsäger mig detta enda; och sanningen, där det finns undergång och där löven faller, se där offrar sig livet -- för makt! 
Vad kan vi lära av dess ord? Att den enda vägen, det enda vi kan göra, är att försöka övervinna oss själva. Det är skolans och alla utbildnings mål, att ge elever och studenter verktyg, handlag och mod att övervinna sig själva och bryta med viljan till makt. Sökandet efter och kravet på Sanning är inget annat än en förtäckt vilja till makt. För världen, människornas värld, är inte skapad på det sättet, fungerar inte så. Det som anses sant är inget annat än en dröm, en idealbild, ett tillstånd som aldrig går att nå. För kultur är förändring, är rörelse. Viljan till makt ser all rörelse, all förändring som ett hot. Därför går sökandet efter och idealiseringen av Sanningen maktens ärende. Vill vi verkligen förstå måste vi förstå att sanning är ett högst problematiskt begrepp och ett orimligt krav.
Att jag måste vara kamp och vardande och syftemål och syftemålets motsägelse: den som förstår min vilja förstår väl också på vilka krokiga  vägar den måste vandra! Vad jag än må skapa och hur jag än må älska det, -- snart måste jag vara motståndare till det och till min kärlek: så vill min vilja ha det. Och även du, kunskapsälskare, är endast en stig och ett fotsteg av min vilja: sannerligen, min vilja till makt vandrar också i hälarna på din vilja till sanning!
Sökandet efter kunskap om det som är levande, kunskap om kultur är et sökande som tvingar ut sen som söker på en krokig väg. Det finns ingen annan väg att gå om det är förståelse för kultur man vill nå. Kultur är tillblivelse, skapande, något vi gör. Kultur är inte och följaktligen finns ingen sanning om kultur, bara görande och tillblivelse, förändring. Det måste vi lära oss älska, om det är livet och kunskapen om livet vi håller kärt. Sanning är lockande, för sanning ger makt. Den som är sanningen, den har också makten. Därför är det ett farligt mål för vetenskapen, lockande men ack så farligt. Kulturvetaren som söker insikt, som letar tecken på och uppslag till förståelse, går den krokiga vägen, den smala vägen, den svåra vägen. För den vägen är vägen som leder till liv, bort från makt. Ingen kommer dock undan viljan till makt, den lurar överallt. Därför måste målet för allt kunskapssökande vara att övervinna sig själv och de kunskaper man har. Viljan till kunskap är viljan till sin egen undergång, skulle man kunna säga. För när man vet kan man lämna det man visste och bara genom att förädlas kan man växa. Det så liv alstras, inte genom makt, lydnad och kontroll.
Sanningen träffades sannerligen inte av den som sköt ordet om 'viljan till tillvaro' efter den: denna vilja -- finns inte! Ty: det som inte är kan inte heller vilja; men det som redan finns, hur skulle det kunna vilja tillvaro! Endast där det finns liv, där finns också vilja: men inte vilja till liv, utan -- så lär jag dig -- vilja till makt! Det som lever värderar åtskilliga saker högre än livet självt; med ännu ur själva värdesättningen talar -- viljan till makt!"
Viljan till makt är inte ett problem som ska lösas, inte något som går att betvinga. Liv är viljan till makt. Andas du in är det död, för du suger in syre som ger dig liv. Andas du ut är det liv, för det skänker näring åt tråden. Livet är ett evigt kretslopp, en vig kamp på liv och död. Viljan till makt är viljan att förmeras, strävan att växa. Och viljan känner ingen gräns. Titta på multinationella företag som växer och växer och som bara bryr sig om en enda sak, sin egen vinst och sin egen överlevnad. Multinationella företag lova runt, men håller tunt, när de skatteplanerar och göder sin egen organisation på allt och allas bekostnad. Viljan till makt kräver lydnad, underkastelse och bestraffar alla tendenser till uppror. Det är lätt att dras med, att förblindas, speciellt om man belönas med pengar. Men vad är det som krävs av oss för att få pengarna och få del av makten? Underlydnad, vår frihet, våra liv. Viljan till makt är döden, för den är mer värdefull än livet självt. En paradox, absolut! Men det är så livet fungerar, det är en inneboende egenskap som finns i och påverkar kulturen. Ett faktum som inte går att förneka, bara lära sig förstå och lära sig hantera. Styra den går inte!
Så lärde mig en gång livet: och med ledning av det löser jag, ni visaste, era hjärtans gåta. Sannerligen, jag säger er: gott och ont, som skulle vara oförgängligt -- det finns inte! De måste ständigt återigen övervinna sig av sig själv. Med era värden och ord om gott och ont utövar ni våld, ni värdesättande: och detta är er förborgade kärlek och er själs glans, darrning och överströmmande. Men en starkare kraft och en ny övervinnelse växer ur era värden: av den bryts ägg och äggskal söner. Och den som måste vara en skapare i gott och ont: sannerligen, han måste först vara en förintare och bryta söner värden. Så hör det högsta onda till det högsta goda: men detta är det skapande. -- Må vi tala om det, ni visaste, även om det är dåligt. Att tiga är sämre; alla förtigna sanningar blir giftiga. Och må allt som kan brytas sönder av våra sanningar brytas sönder! Åtskilliga hus återstår än att bygga!

Så talade Zaratustra.
Bryt upp, bryt ner och rasera, det låter som något vi borde förakta. Men det är en del av livet, av livets eviga kretslopp. Och för att kunna bygga nytt måste man riva ner. Äreminnen över fornstora dagar har inget med livat att skaffa, det är bara monument över det som är dött och borta. Det som spirar i det lilla ska inte raseras, men det som vuxit sig sig starkare än vad som är bra för dem som lever och verkar inom dess häng bör raseras, för allas överlevnads skull. Viljan till makt ger inget ifrån sig utan kamp. Därför är livet en kamp, på liv och på död. Förr eller senare vet vi alla hur det går, men så långe det finns liv finns det hopp. Hopp om en bättre värld, ett annat samhälle och en mer kunskapsinriktad, sökande och kritiskt granskande akademi. En skola som främjar förmågan till kritiskt tänkande. Åtskilligt finns kvar att bygga. Bryt upp, bryt upp.

Har svårt att komma på något mer obehagligt och förödande än en växande grupp människor som lyder blint, som följer och kontrollerar varandra och som kräver rättning i leden. Som spelar viljan till makt i händerna. Bryt upp, bryt upp, alla ni som vill bygga något nytt, som värnar och vill förstå livet, det som är levande. Alla vi som söker kunskap, inte makt, vi har ett gemensamt ansvar att bryta upp!

Inga kommentarer: