söndag 12 maj 2013

Tänker om och med rhizom IXX


Utgångspunkten för dessa reflektioner börjar närma sig vägs ände, även om det inte finns något slut. Ett rhizom har inget mål, det är rörelse och tillblivelse. Ett medel. Ett verktyg. Därför handlar det kanske snarare om ett varv i ett slags spiral som fullbordats och innan nästa varv påbörjas kan det finnas en poäng med att rekapitulera vad som blivit sagt. Sammanfatta de viktigaste tankarna, för att peka på vägar fram. För det är som sagt avgörande att inte fastna i begreppens värld. Ett verktyg måste användas för att få mening och för att kunna bedömas. Så, låt oss lyssna på vad Deleuze och Guattari har att säga.
Let us summarize the principal characteristics of a rhizome: unlike trees or their roots, the rhizome connects any point to any other point, and its traits are not necessarily linked to traits of the same nature; it brings into play very different regimes of signs, and even nonsign states.
Ett träd har rötter, och det saknar kontakt med andra träd. Det står starkt, i ensamt majestät. Rhizomet däremot är sammankopplat, är sammankoppling. Ett rhizom kopplar och kopplas, allt och alla. Det spelar på alla strängar som går att spela på, för att hitta vägar fram, upp, ut. Ständigt på väg, sökande, följande. I rörelse. Rhizomet är rörelse, relationell rörelse.
The rhizome is reducible neither to the One nor the multiple. It is not the One that becomes Two or even directly three, four, five, etc. It is not a multiple derived from the One, or to which One is added (n + 1). It is composed not of units but of dimensions, or rather directions in motion.
Rhizom är dock inte uppbyggda av mindre enheter och det är heller inte en sammansättning av många. Rhizom är riktad rörelse, i rörelse. Dimensioner och perspektiv. Försök, ständiga försök, är ord och tankar som kommer för mig när jag ska försöka sätta ord på min förståelse av rhizom. Träd är något annat. Träd är en eller ett. Träd är stationära, står starka och försvarar sin position. Rhizom försvarar inget, för de har inget att försvara, är inte beroende av en speciell plats för sin fortlevnad. Rhizom har inget annat syfte än den funktion de har och det rhizomet skapar. Rhizomet är inget utanför sin funktion, till skillnad från trädet som är sin egen funktion och sig själv nog.
It has neither beginning nor end, but always a middle (milieu) from which it grows and which it overspills.
Rhizom börjar inte och slutar inte. Rhizom har ingen historia. Rhizom är som sagt handling, rörelse, tillblivande. Rhizom utför, och blir till i och genom utförandet och dess resultat. Mellanrum är vad rhizomet är, i mellanrum eller snarare ett mellanrum. Alla knutpunkter i en rhizomatisk struktur är lika när centrum som alla andra. Till skillnad från trädet som i sig är centrum, med en tydlig hierarki.
It constitutes linear multiplicities with n dimensions having neither subject nor object, which can be laid out on a plane of consistency, and from which the One is always subtracted (n - 1). When a multiplicity of this kind changes dimension, it necessarily changes in nature as well, undergoes a metamorphosis.
Rhizomet är förändring, varken mer eller mindre. Det förändras i och genom processen av tillblivelse, tillsammans med det som händer där och då, så länge det händer något. Rhizomet finns bara i handling. Det har ingen egen agenda, inga egna behov. Det skapas där och då, av det som finns. 
Unlike a structure, which is defined by a set of points and positions, with binary relations between the points and biunivocal relationships between the positions, the rhizome is made only of lines: lines of segmentarity and stratification as its dimensions, and the line of flight or deterritorialization as the maximum dimension after which the multiplicity undergoes metamorphosis, changes in nature.
Träd är ett slags koordinatsystem, uppbyggt av binära relationer av antingen eller. Bestämda positioner som antingen är på eller av, som gör skillnad eller inte. Rhizomet är bara linjer, utan början eller slut. Linjer som går in i varandra och linjer som korsas. Linjer som tas upp eller släpps. Rhizomet byggs av segment av linjer, och linjer som stratifierar och stratifieras. Intensiteten i rörelsen och mängden linjer ger rhizomet struktur och tillblivelsen riktning. Hastigheten och vägen bestäms av miljön och det syfte som rhizomet har. Träd försvarar, och omorganiserar miljön efter sina syften. Träd suger näring och tar girigt hand om solstrålarna, för att stärka sin organisation. Rhizomet gör mesta möjliga av det som finns, för att främja den rörelse det är del av och blir till genom.
These lines, or lineaments, should not be confused with lineages of the arborescent type, which are merely localizable linkages between points and positions.
Rhizomens linjer är motsatsen till trädens linjer, dess linjer är icke-hierarkiska: Öppna, i rörelse och under tillblivelse. Öppenheten, tillblivelsen och avsaknaden av bestämda mål är rhizomets tydligaste kännetecken. Rhizom har ändamål och syfte, men inga mål. Rhizom är rörelse, sammankopplande och existerar aldrig utanför, bara mellan.
Unlike the tree, the rhizome is not the object of reproduction: neither external reproduction as image-tree nor internal reproduction as tree-structure. The rhizome is an antigenealogy. It is a short-term memory, or antimemory. The rhizome operates by variation, expansion, conquest, capture, offshoots. Unlike the graphic arts, drawing, or photography, unlike tracings, the rhizome pertains to a map that must be produced, constructed, a map that is always detachable, connectable, reversible, modifiable, and has multiple entryways and exits and its own lines of flight.
Dagens samhälle och framförallt det svenska utbildningssystemet, är tydligt uppbyggt enligt trädprinciper. Universiteten och högskolorna är trädstrukturer, med bestämda mål som skall uppnås till varje pris. Ett annat system för högre utbildning är möjligt, ett system som är friare och som mer sätter kunskapens användbarhet i centrum. En högskola där vetande och utbildning betraktas som sökande, rörelse, tillblivelse. Vad man lär sig, hur man lär sig och till vad kunskapen ska användas är inte det viktiga. Det viktiga är ar att man lär sig, och att man befinner sig i rörelse. Jag vill se en högskola utan fasta studiegångar och på förhand formulerade, rigida mål, som följs upp och kontrolleras. Vill se ett lärande som mycket mer kännetecknas av öppet sökande, där det ena ger det andra och där nästa steg tas med ledning av det förra. Ett steg i taget, i den riktning som känns mest intressant och bäst för stunden. Vill vara med och bygga en högre utbildning vars mål är att ge studenterna verktyg för vidare sökande, inte en på förhand bestämd uppsättning fakta som på kortast möjliga tid skall läras utantill och repeteras. Lärande är att söka svar, inte att försvara kunskap. Vetande är ett verktyg, inte ett mål i sig.

Det universitet jag har i åtanke är en plats där alla är välkomna, där man rör sig i kunskapslandskapet tillsammans. Gemensamt bygger man modeller och ritar kartor, som sedan fungerar som verktyg för att jämföra terrängen och de sammanhang man finns i, med de visioner man i och genom öppna och förutsättningslösa samtal har enats om. Ett sådant universitet delar inte ut examen, ger inte betyg. Där finns man för att man vill vara en dl av den rörelse som där finns. Där bidrar man till verksamheten med sin kraft, sina intressen och sin entusiasm. Man skapar något gemensamt, tillsammans. Allas bidrag är potentiellt lika viktigt, och man lyssnar mer på vad som sägs än vem som talar. Vägen mot bättre vetande är där överordnad målet för resan.
It is tracings that must be put on the map, not the opposite. In contrast to centered (even polycentric) systems with hierarchical modes of communication and preestablished paths, the rhizome is an acentered, nonhierarchical, nonsignifying system without a General and without an organizing memory or central automaton, defined solely by a circulation of states. What is at question in the rhizome is a relation to sexuality-but also to the animal, the vegetal, the world, politics, the book, things natural and artificial-that is totally different from the arborescent relation: all manner of "becomings."
Jag blir under livet till. Jag skapas genom förändring, mellan miljön och det arv jag har med mig in i rörelsen, resan som är livet. Vi blir till och formar varandra genom sammanhangen som vi ingår i och skapar genom att leva våra liv, tillsammans. Hela jordens befolkning är sammankopplad, och det jag gör här idag får återverkningar för många, på andra platser, senare. Ingen människa är en ö, alla är beroende av varandra. Frågan är därför hur vi ska organisera det liv vi alla delar.

Ska vi hämta inspiration från träd, eller rhizom? Mitt svar är givet. Men det betyder inte att jag har rätt och någon annan fel. Kunskap är ingen kamp, det är ett sökande. En resa. Liksom samhälle och kultur. Tillblivelse, ömsesidigt blivande. Vi får inte det samhälle vi vill ha, utan det samhälle vi förtjänar. Samhället vi lever i och med idag är lika mycket som framtida samhällen resultatet av kollektiv handling. Det spelar roll vad vi gör. Våra handlingar får konsekvenser. Därför är frågan om träd eller rhizom viktig.

Inga kommentarer: