Osäkerhet, konkurrens och korta projekt. Det är den riktning som regeringens arbetslinje pekar i. Det är vad som antas driva kvalitet, lönsamhet och effektivitet. Ett politiskt beslut. En universallösning. One size fits all. Minimal intellektuell insats för de ansvariga, maximal utdelning för landet. Alla blir vinnare, och samhället självorganiseras till en stabil harmonisk helhet. Eller?
Höga löner för alla i ledande positioner. Valfrihet för den som har råd. Individfokus, egoism och brist på solidaritet. Ledare som på några få år blir ekonomiskt oberoende för resten av livet, och anställa längre ner i hierarkin som slavar för löner som knappt räcker till mat och till hyra. Barn och unga som allt tidigare tvingas välja bana i livet, som redan på högstadiet slås ut i konkurrensen i skolan och idrottslivet. Ökande klyftor och ett land som slits isär av inre oro. Eller?
Inget enkelt svar på hur det är och ser ut i Sverige idag finns, bara olika scenarion. Bara skilda uppfattningar och befarade/förväntade utvecklingslinjer. Kampen om framtiden är polariserad, kortsiktig och fylld av förenklingar. Vetenskapliga rapporter till stöd för båda lägren fladdrar förbi. Koncensus är ingen intresserad av, för det gynnar andra sidan. Polarisering, renodling, hotelser och löften om lycka och välgång. Smutskastning och misskreditering av motståndarna. Det är vardagen i politiken, om medierna får bestämma. Det ger rubriker, och rubriker säljer lösnummer. Ökad försäljning ger ökad vinst och ekonomisk utdelning.
Under tiden pågår livet, för alla. Vardagen tuffar på. Kultur förändras, samhällsmaskineriet rullar vidare. Livsförnödenheter köps och säljs, pengar byter ägare. Det pensionssparas, lyxkonsumeras och vänds och vrids på slantarna. Beroende på vad man gjort och hur man har det ser bilden av Sverige olika ut. Och förslagen på lösningar påverkas av vilket perspektiv man har och vilken position man utgår från.
Så här har det alltid varit. Det är ingen nyhet. Det som är nytt är att en så pass stor andel av befolkningen har utbildning nog och tillräckligt med tid och möjlighet att sätta sig in i och förstå helheten. Aldrig har möjligheten varit bättre att bygga ett land på vetenskaplig kunskap och beprövad erfarenhet. Aldrig har det funnits ett mer gynnsamt utgångsläge för att bygga ett hållbart samhälle, för alla. Det är aldrig kört. Så länge det finns liv finns det hopp.
Inget är dock gratis, och allt vi gör idag får konsekvenser framöver. Det som raseras kommer att kräva möda för att bygga upp igen, och satsningar är ingen garanti för framgång. Allt och alla hänger ihop. Livet och världen är ett slags organism, ett system. Allt och alla har ett ansvar för helheten. Både det man gör och inte gör leder till konsekvenser.
Vad vill jag få sagt med detta? Egentligen vill jag nog bara mana till eftertanke, peka på vikten av ödmjukhet och visa att allt inte är nattsvart, inte än i alla fall. Förhållandena kan emellertid snabbt komma att ändras. Kunskap är en färskvara. För att klara utmaningarna som vi alla står inför och har att hantera krävs att man rör sig framåt med varsamhet.
Den kunskapstradition jag företräder och förvaltar är ömtålig, men nödvändig i ett hållbart samhällsbygge. Därför lyssnar jag med oro, och ser med fasa, på när ansvariga politiker inte tar sitt ansvar. När kortsiktiga vinster utan tvekan hämtas hem, när snabba lösningar konsekvent väljs framför lite dyrbarare, men mycket mer hållbara arrangemang.
Orolig, men inte uppgiven! Trött, men inte utmattad. Jag tror på en annan värld och ett annat samhälle. Och ju fler som tror och agerar i enlighet med sin vision, desto större blir chansen att den realiseras!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar