Nyss var det sommar. För bara ett tag sedan höll jag min docentföreläsning. Sedan kom budgetproppen. Besked hit, besked dit. Mörkt och dystert har det varit, med ljusa glimtar in emellan. Strax innan jul landade ett räddningspaket hos VG-regionen, när SAAB gick i konkurs. Lite som livet. En blandning av ... å nej, inte Lasse Berghagen, någon måtta får det vara på flosklerna. Men det är ju så, att komplexa sammanhang och skeenden aldrig är entydiga, alltid oförutsägbara. Därför måste man kunna leva med ovisshet, och det är bra att ha förmågan att tro på framtiden. Eftersom ingen vet vad som kommer att hända. Eftersom det inte finns någon lag eller teleologi, inget förutbestämt mål som världen strävar mot är det viktigt att så många som möjligt försöker se positivt på framtiden. Det ökar möjligheten att kunna se, plocka upp och göra något av de flyktlinjer som finns överallt. Målar man i svart och väljer att se hoten istället för möjligheterna, då kommer man att få svårt att se ljuset när det väl visar sig.
Det är en mörk tid vi lever i just nu. Inte många ljusglimtar. För det är ju faktiskt så att de utbildningsplatser som tilldelats HV är ett tecken på den kris som regionen befinner sig i. Fattigdomen bereder ut sig, både i Sverige, världen och i populärkulturen. Mörkrets makter flyttar fram sina positioner, i Etiopien, i finansvärlden och på andra håll. Det är på inget sätt självklart att allt kommer att ordna sig. Den som litar på det är naiv, och den som saknar förmågan att värdera riskerna som finns, han eller hon kommer inte att klara sig. Det räcker inte att se ljust på framtiden. Det är bara första steget, själva förutsättningen för resten. Handling krävs också. Världen blir till i handling. Samhället skapas i och genom kollektiv aktivitet. Och om allt för många samhällsmedborgare ger upp, speciellt de som är humanistiskt utbildade, kritiskt drivna och som tror på solidaritet, då ger man handlingsinitiativet till dem som tycker att världen och samhället rör sig i rätt riktning.
Att tro på framtiden är inget naivt beslut eller okritisk hållning. Det är ett centralt verktyg i arbetet med att skapa en mer hållbar framtid, för det stora flertalet. Att passivt grotta ner sig i världens elände eller bara kritisera makten, så att säga från sidan, eller kanske ovanifrån. Det är cyniskt och mycket osolidariskt. Bara för att världen inte tror på samma vision som jag har, den rätta visionen. Bara för att vi idag har en högerregering, en demokratiskt framröstad sådan. Betyder inte att den som vill se en annan värld kan ställa sig utanför, med armarna i kors och hävda att man inte är delaktig. Alla är delaktiga i världens blivande. Valet står inte mellan höger eller vänster, det står mellan passivitet (vilket spelar makten i händerna) och aktivitet (vilket är det samma som motstånd mot det rådande).
Att tro på framtiden handlar om att förbereda sig mentalt för en bättre värld. Det är en aktiv motståndshandling, för ett mer solidariskt samhälle. Det handlar om att skaffa sig en vision att verka för. Om att utföra handlingar som leder i rätt riktning istället för att passivt ställa sig vid sidan av och bittert se på när alla andra går i fel riktning. Att tro på framtiden är ett moralisk ställningstagande, liksom valet att måla framtiden i svart. Ingen vet vad som kommer att hända. Ingen kommer någonsin att kunna säga, vad var det jag sa. Alla är utlämnade till världens blivande, som är ett resultat av kollektivets handlingar. Passivitet är också handling.
Det finns ljusglimtar. Man kan lära sig att se dem, om man vill. Det är inte enkelt, men viktigt. Människor överlever katastrofer. Giriga finansmän råkar illa ut ibland, också. Fattiga länder kan resa sig ur askan. De anställda på SAAB har fått sin lön. Framtiden må se mörk ut, men det finns ljusglimtar. Och lär man sig se dem, och om många gör det, ökar chanserna till att de goda krafterna vinner. Att tro på framtiden handlar om att arbeta aktivt för en bättre värld, inte om att passivt lita på att försynen. Att tro på framtiden är inte det samma som att uppmana till positivt tänkande. Framtidstro är inte ett annat ord för ett slags samhällelig KBT. Framtidstro är vad Karl-Bertil Jonsson utövar. Framtidstro handlar om att göra vad man kan, och om att lita på sina medmänniskor. Vi får det samhälle vi kollektiv förtjänar. Jag är humanist, tror på människan och därför tror jag på framtiden.
Eftersom framtiden skapas i handling behöver man inte först se tecken på ljusglimtar för att tro. Ljuset kommer delvis ur tron. Tanke och handling hänger ihop.Yes we can, sa Obama. Han sa också att det kommer inte att bli lätt. Och om han slutat tro. Om han lyssnat mer på samhället än på sin vision om ett bättre samhälle, då hade han gett upp för länge sedan. Han gjorde inte det. Han har istället kämpat oförtrutet, för folket, även om det hela tiden sett mörkt ut. Obama har visat vad man kan uppnå med en tro på framtiden och på förändring. Hur det kommer att gå framöver vet ingen, men om han slutar tro återstår bara mörker. Han har lyckats få igenom många förslag som pekar i rätt riktning. Nu senast en skatterabatt som gynnar folket. Han har inte lyckats med allt. Obama har inte förändrat USA i grunden. Men har har trott på framtiden och på människan.
Jag väljer att göra som Obama, tro på framtiden och på möjligheterna som alltid finns. Hur gör du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar