fredag 2 december 2011

Därför är humaniora nyttigt!

Humaniora och nytta, i samma andetag. Det uppfattas, av en del, provokativt. Humaniora skall inte vara nyttigt. Kan man få höra. Varför då, undrar jag? Vilka är argumenten? Nytta är ju dessutom ett otroligt mångfacetterat begrepp. Går det överhuvudtaget att vara kategorisk, eller är det en definitionsfråga, detta med humanioras nytta? Jag lutar åt det senare. Någon form av nytta måste man kunna avkräva alla som uppbär lön av det allmänna. Det i sig kan och får inte uppfattas som en provokation. Humaniora är viktigt, livsviktigt. Det är min fasta övertygelse, och därför är verksamheten nyttig. Dock inte direkt, och nyttan är svår att räkna på i kronor och öron. Nyttan handlar mer om vad som händer om ämnesområdet försvinner från akademin. Syre kanske man inte tänker på i termer av nytta, men alla vet att vi inte klarar oss utan syre, alltså förstår man att det är nytta. Samma är det med humaniora, med den skillnaden att det inte råder koncensus om humanioras betydelse i och för sammhällsbygget. Det finns starka krafter som vill bortrationalisera den kostnad som humaniora oundvikligen står för. Och det finns vidare många människor som lever i villfarelsen att vi klarar oss utan humaniora.
Humaniora är alltså hotat idag, från olika håll, men kanske tydligast från kraven av ekonomisk avkastning som finns överallt. Och det är så klart provocerande att tvingas försvara något som man vet är viktigt, speciellt som man också vet att det inte går att räkna ekonomiskt på det. Jag förstår att frågan om nytta uppfattas som provokativ, men nu är det så det ser ut och att sticka huvudet i sanden kommer bara att resultera i att resurserna dras in. Om inte humanisterna kan eller vill förklara nyttan med ämnesområdet, då kommer det att försvinna. Oavsett hur vi ser på begreppet nytta måste vi alltså arbeta med frågan.

Tänkte försöka dra mitt strå till stacken här. Börjar dagen med att skissa på några tankar om nyttan med humaniora, i vid mening. Vad gör vi, och varför är det viktigt, inte bara för oss själva utan även för samhället att vi får fortsätta och att vi får arbetsro och slipper oroa oss för framtiden? Kort sagt vad är nyttan med humaniora? Här kommer mina tankar. Fyll gärna på, eller kom med invändningar. Det som följer är förslag, inga dogmer.

Av namnet framgår att humaniora handlar om människor. Vad innebär det att vara och leva i världen som människa? Hur kan man tänka kring och förstå begreppet människa? Det kan tyckas vara självklart, men inget är mer felaktigt. Fråga en präst och en medicinare så får du två olika svar. Det är inte självklart hur begreppet skall definieras, men vilken definition man väljer att leva efter ger upphov till konsekvenser för byggandet av ett samhälle. Därför är den frågan otroligt viktig, för alla. Humaniora har verktygen att undersöka den frågan. Kunskaper och insikter om innebörden i begreppet människa är nödvändig för att kunna bygga ett samhälle. Det är ett sätt att definiera nytta.

Insikten om och förmågan att förstå och hantera komplexa problem, vilket begreppet människa är ett exempel på. Den finns inom humaniora. Och det är viktigt, oerhört viktigt. Kultur är något som uppstår mellan människor. Kulturens viktigaste kännetecken är förändring. Kultur är vidare, per definition komplext och ofta motsägelsefullt. För att förstå att detta inte är ett problem utan en förutsättning för mänskligt liv krävs djupa kunskaper, år av träning och inte så lite mod och styrka. Det är en insikt som går på tvärs mot allt sunt förnuft, men det är lika fullt så det är. Det är utgångspunkten för humaniora. Och humaniora behövs följaktligen för att förvalta den insikten och för att förstå vilka konsekvenser som detta för med sig, för individer, grupper, samhällen och världen. Skillnaden mellan ett komplicerat problem och ett komplext, den är avgörande. Det är svårt, men just därför viktigt (nyttigt) att arbeta med detta problem.

Ett centralt arbete inom humaniora är att utveckla verktyg att tänka med hjälp av. Och dessa verktyg får inte förväxlas med verkligheten. Kultur är verklig, och ger upphov till konsekvenser. Men, och det är detta som gör frågan komplex, kultur kan alltid se annorlunda ut. Kultur är per definition kontingent. Därför behövs inte bara verktygen utan även förmågan att hantera komplexitet utan att förenkla. Förmågan att förstå att det rådande måste man förhålla sig till, men samtidigt kan och bör man arbeta för förändring för att minimera problemen som finns överallt och alltid inom alla system. Det måste anses vara nyttigt, för utan dessa insikter och verktygen att hantera kulturen vi alla lever i är människorna utelämnade åt dolda maktordningar. Och analyser av makt är ett annat centralt inslag inom humaniora. Makt är liksom begreppet människa högst komplext och samtidigt något som genomsyrar alla aspekter av mänskligt liv. Makten är det som får, det istället för detta, att uppfattas som självklart och normalt, fast det i själva verket är kontingent. När vi förstå det kan vi arbeta för förändring, ökad mångfald och jämställdhet. Det är i allra högsta grad nyttigt, även med ekonomiska mått mätt. Det handlar om effektiv och hållbar resurshantering.

Humanioras uppgift är vidare att förvalta språk. Latin till exempel är ett språk som många av de historiska (ett annat område som behövs för att förstå vad det innebär att vara och leva som människa) källorna, vilka i sin tur behövs för att förstå hur vi hamnade där vi är idag, är författade på. Och eftersom kultur ständigt förändras måste man kunna återgå till källorna. Så med ett lite större perspektiv inser man omgående att även studier av ett utdött språk är viktiga och därmed nyttiga för samhället. Språk är dessutom det verktyg människor använder för att kommunicera, och det behöver självklart undersökas för att man skall kunna förstå vad det är och hur det fungerar. Talat och skrivet språk är en förutsättning för mänskligt liv, för kultur.

Det är vad jag kommer att tänka på direkt. På tåget, på väg till jobbet. Det finns säkert andra aspekter och saker att ta upp. Detta är en början. Redan här finns en hel massa argument för humaniora. Dessa behöver kommuniceras brett i samhället. Det är detta som debatten om högre utbildning skall handla om. Humaniora får inte ställas mot något annat ämne. Humaniora är lika viktigt som till exempel ekonomi, medicin och naturvetenskap. Ett samhälle med bara ingenjörer och naturvetare är inget samhälle. Och alla har inte de intresset och de fädrigheter som krävs för att ta till sig den typen av kunskaper. Men alla behövs, och det är mixen av kompetenser och olika männiksor som ugör basen i samhället, det fundament varpå allt vilar. Tillsammans bygger vi världen, på jorden som är den enda plats i Universum där mäniksor kan leva, som just människor, med allt vad det innebär. 

Avslutningsvis vill jag lfta fram en sak till, som man lätt glömmer. Inom humaniora skriver man monografier. Det är inte bara en tradition, och det är långt ifrån trivialt. Tendensen inom akademin och kravet från mer inflytelserika ämnen är att skriva sammanläggningsavhandlingar. Kungsvägen till sanning och kännetecknet på vetenskaplighet är publicering i internationella referee-granskade tidskrifter. Att skriva monografier har dock ett värde, som tyvärr håller på att gå förlorat. Att skriva en monografi, att arbeta i fyra åt på ett sammanhållet arbete. Att bygga en argumentation som sträcker sig över 100 sidor, det ger den som arbetar med och har lärt sig detta sätt att forska viktiga färdigheter. Så bara genom att skriva en avhandling i form av en monografi kan man sägas få med sig kunskaper och kompetenser som är viktiga och nyttiga. Självständigt, kritiskt tänkande. Utan det har vi inget samhälle. Utan en väl utvecklad och spridd förmåga till självständigt kritiskt tänkande står vi illa rustade att möta hotet från, till exempel främlingsfientliga krafter. Och om vi dessutom glömmer eller förringar de erfarenheter som mänskligheten under stort lidande har samlat på sig, då är vi alla illa ute.

Den som hävdar att humaniora inte är nyttigt är med andra ord helt fel ute. Det måste vi bli bättre på att kommunicera, annars vet vi hur det går. Så, alla uppgivna humanister där ute. Sluta lipa. Stå upp för det ni kan och tro på. Tillsammans är vi starka, och vi behövs!

P.S
Ett svep över dagens tidningar får exemplifiera några av alla de frågor där kulturvetenskapliga och humanistiska kunskaper och färdigheter är oundgängliga. Yttrandefrihet, EU-frågan, lobbyism, demokratiarbete, och den eviga frågan om Romerna. Det finns så klart otroligt mycket mer. Gräv där du står. Kultur finns överallt. Därför är humaniora nyttigt!

5 kommentarer:

Peter Kadergran sa...

Som vanligt intressanta tankar!

Humaniora uppfattas som ett hot, inte bara av dagens regering utan även av gemene man. Hotet består ofta i ting som makt och identitet samt sanning.

För vår regering är hotet att det inom vetenskap framkommer brist efter brist inom rådande system, där det också blir tydligt att måtten inte har sin bas i människors väl. I linje med Marx och Engels så finns även de klassiska tankarna om vem som skall inneha makten (läs ekonomin)i samhället. Makten att helt förfoga över dess användning, oavsett samhällelig sektor. Nuvarande ordning vill inte ifrågasättas, inte utmanas utan den vil fortgå. Detta är dess företrädares största och viktigaste uppgift.

Men även de som inte delar åikten om att nuvarande system eller ordning är många gånger kritiska till humaniora. 40 år av folkhemsbygge har satt uppfattningar om makt och en förändring därav förändrar även bilden av identitet. " om det inte var sanning som inplanterades i samhället under folkhemsbygget, vad är då sant och vem är jag/vi"?

Humaniora måste på allvar påta sig uppgiften att visa att förändringar är möjliga inom alla områden. Detta utan pekpinnar och utgångsläge liknande tidig socialism hade att "upplysa och utbilda de obildade". Det måste finnas en tydlighet i vad som kan förändras, vilka som kan förändra och till vilka konsekvenser förändringar leder. Här kan samtalen och interaktioner människor emellan vara en väg.

Humaniora kan inte vara och är ingen egen del av ett samhälle, snarare finns den istället överallt i form av kultur i samhället.

En förhoppning om och inte så lite drivkraft i tankar om förändring och andra perspektiv är Humaniora.

Låt gemeneman/folkflertalet få tillgång på andra samhälleliga och mänskliga perspektiv, andra sätt att se konsekvenser, andra sätt att se skillnader på förändringsprocesser och deras eventuella mål.

Här vilar ett arbete på Humaniora och kulturvetenskapen.

Ge makten över kulturen till folket!

Anonym sa...

Mycket bra inlägg och början på en debatt som är viktigare än någonsin. Jag är själv medicinare och åtminstone då jag påbörjade mina läkarstudier i slutet på 70-talet så bibringades vi stor respekt för humaniora. Litteraur och humaniora sågs som källor till erfarenhet och kunskap för inte minst unga oerfarna kollegor. Vi lever i en kritisk tid och humanisterna behövs mer än någonsin! Jag har alltid varit främst humanist men utnyttjat naturvetenskapliga kunskaper och teknik. Som 50+ är jag på väg att, som en förlängning av min läkargärning, glida över i det kulturella, humanistiska på heltid, därför att vår tid kräver det. / JD

Eddy sa...

Tack till er båda! Håller med om att humaniora måste bli en angelägenhet för alla, och är särskilt glad för att det finns intresserade naturvetare som ger sig i kast med frågorna. För det är i möten, mellan olika kompetenser som vy kunskap uppstår. Och kunskap och insikt om kulturens roll för värt kollektiva blivande som människor är viktigt, om vi ska kunna bygga ett samhälle för alla, ett mer hållbart samhälle!

peter kadergran sa...

I min värld är förändringarnas mål och väg till målet något som måste sättas i fokus. För länge har samhällsdebatten saknat visioner, humaniora har flertal förslag på just dessa förändringar. Men, det får inte vara humanioran som vetenskap som skall äga verktygen eller visionen/erna, nej dessa för att, enligt mig få ett värde, måste ägas av fler oavsett fakultet inom vetenskapens sfär, mint lika viktig är hur vi människor värderar och ger dess innehåll mening och förståelse.

Oavsett vetenskaplig inriktning oc måste utgångsläget vara att alla kan och gör skillnad. Humaniora måste vara tillåtande, inte fördömande! Låt oss ena oss om vilka skillnader vi vill göra och bjud in de som idag inte äger verktygen eller glasögonen att se med. Viktigt är att humaniora inte påtar sig rollen att se åt andra, utan att vara den/det som visar på andra möjligheter, tänka överlåtes med andra ord till de som har intresse utav förändringar.

peter kadergran sa...

Menar fortsättningsvis, med anknytning till mitt förra inlägg, Humaniora får inte påta sig rollen som "de som vet, de som förstår eller de som kan avslöja missförhållanden". Vi måste lära av historien!

Under 40 år fostrades vi i Sverige i ett folkhemstänk och vara, detta var bra materiellt. människor som levt undermåligt fick materiell trygghet i arbete, hus (hem), semester och något som kallades, fritid.

Det stora och uppgiften Humaniora har idag på 2000-talet är värden som inte är materiella, utan har en annan måttstock för välfärd. Att drivas av ego och ekonomi har tydligt visat inte är hållbart, så hur vill vi då att det hållbara samhället skall se ut? Låt oss samtala om detta, låt oss bjuda in de som vacklar, låt oss vara de som kan visa på alternativ och detta utan pekpinnar i ett uppifrån perspektiv.