Medierna förmedlar information till oss, om vad som händer och har hänt (men inte bara det. Vi får också nyheter om vad som händer med och inom meiderna själva. Som här, till exempel). Mediernas roll är därför viktig. Just nu rapporterar man om missförhållanden inom äldreomsorgen, och i våras förmedlades inblickar i händelserna i arabvärlden. Den amerikanska valrörelsen, och eurokrisen, företagsvärlden. Media sorterar i nyhetsflödet och väljer ut vad som är en nyhet, det är i alla fall så man ofta ser på saken. Det är som medierna vill att man ska se på saken och på deras roll i samhället, som den tredje stadsmakten. Det är nog så det verkar också, som att man ser världen. Men vad medierna förmedlar är inte en objektiv bild av världen, det är en redigerad bild av händelser som väcker känslor. Och det är graden av styrka i känslorna som avgör om det är en bra eller dålig nyhet, utifrån mediernas perspektiv. Medierna söker därför efter känsloladdade nyheter att rapportera om. Media har med andra ord makt över människornas mentala kartor, och över samhället.
Mediernas makt är ingen nyhet, dock. Det har kommit att bli en sanning nästan, en så pass välkänd sanning att den sällan ifrågasätts. Men har media makt? På vilket sätt, i så fall? När jag tänker på saken landar jag i att medierna har både mindre och samtidigt mycket mer makt än vad man tänker på i vardagen.
Mindre makt? Ja, titta i vilken kvällstidning eller reklamkanal som helst. Granska densiteten i innehållet. Visst har det tunnats ut? Och det är inte konstigt. Det är ingen hemlighet att alla stora tidningar och TV-kanaler har glesat ut journalistleden. Inte konstigt att innehållet i tidningarna likriktas och minskas. Speciellt som medierna allt oftare köper nyheter från nyhetsbyråer, istället för att sända ut egna korrespondenter. Allt färre ögon rapporterar till allt fler öron. Det ser ut som en ekonomisk vinst att köpa nyheter när de behövs istället för att betala ut lön till någon i förebyggande syfte, om något händer just där. Detta får så klart konsekvenser, men kanske inte dem man tror.
Mediernas makt (här är ett exempel på den, eller i alla fall på hur logiken ser ut och verkar i vardagen), när den mäts och räknas idag. Den makt som går att jämföra mellan mediebolagen, handlar om ekonomi. Ekonomisk makt har medierna, absolut. Men den makten är ganska harmlös, och den är dessutom nyckfull. Jakten på försålda lösnummer, antal tittare, klick på hemsidan. Jakten på det som räknas idag och dess totala genomslag i medielandskapet visar hur makten i medierna har förskjutits, från journalisterna till ekonomiavdelningen. Makten som ekonomin ger är ihålig, och den kan enkelt vändas mot tidningen eller kanalen. Läsare, tittare och klickare är nyckfulla och byter allt enklare och oftare vanor.
Gratis ska det vara idag, för konsumenterna. Mediekonsumenter blir härigenom utbytbara. Det spelar ingen roll vem som läser, tittar eller klickar, bara de är många. Jakten på ekonomi har påverkat medierna på detta sätt (här är ett annat uttryck för det allt tydligare fokuset på ekonomin i samhället). Och det har urholkat mediernas makt. Medierna ger idag oss mediekonsumenter det vi vill ha och önskar, inte det vi behöver. De ger oss inte det de vill, utan det vi vill ha. Konsumentmakt, indeed! Rätt använd kan detta vara gott och samhällsbyggande, men det är inte fallet här. Medierna har genom sitt sätt att organisera sin verksamhet kommit att bli ett slag spegel som vänts mot en annan spegel, och vad som händer då är bekant. Ett ihåligt universum öppnar sig. Och hur fascinerande det än må vara initialt är det lika fullt ett tomt universum. Därför har medierna ingen annan makt än att ge oss det vi vill ha, medvetet eller omedvetet, oavsett om vi behöver det eller ej.
Konsekvensen av att det blivit som det är blir att medierna inte riktar sig till människors intellekt, utan till dess känslor. Det som då sker, effekten av detta, är inte speciellt vacker. För ju mindre makt medierna får, som de traditionella makthavare de av många fortfarande uppfattas som. Desto mer makt får de över människornas upplevelse av världen.
Medierna har mycket mer makt än vad någon ens i sin vildaste fantasi kan ana. Det är smaärtsamt att tänka på det, men medierna fungerar som ett slags förlängning av människans perceptionsorgan. Medierna ger oss bilden av världen, på gott och på ont. Självklart är det bättre att det rapporteras något än inget, men med den logik som är rådande idag får vi bara rapporter om sådant som berör oss för stunden. (Som här, till exempel). Denna makt tänker man sällan eller aldrig på som en makt, men det är detta som är makt. Rå makt, som utövas direkt på våra kroppar och som reglerar vår uppfattning av världen. Nyheter är med andra ord inte det som sker, utan det som vi vill se och höra i bruset av händelser i världen.
Denna bloggpost skall inte läsas som någon indignerad kritik av medierna. Det är meningslöst att kritisera budbäraren för det denne levererar. Om någon skall kritiseras så är det massan av mediekonsumenter, för det är där makten ligger. Men inte heller det finns det någon mening med. Kritik av sakernas tillstånd leder aldrig framåt, det leder bara till uppgivenhet och till nostalgisk längtan efter den tid som flytt. Kritik ser ut som ansvar, men är i själva verket bara ett sätt att få uppmärksamhet. Kritik ser jag som meningslöst trots, ett uttryck för oreflekterat och till intet förpliktigat engagemang i världen och samhället. Kritik är destruktivt och allt för lätt att producera för att det skall kunna tas på allvar. Om detta är en kritik av något är det av kritiken.
Vad jag vill uppmärksamma är vad ett allt för starkt fokus på ekonomi får för konsekvenser. Det är inte bara inom medierna som ekonomin styr, med förödande konsekvenser för uppdraget och i förlängningen för samhället. Även akademin börjar påtvingas samma logik. Även kunskap börjar betraktas som en handelsvara. Det är illa nog att det är så man ser på kunskap. Värre är att det inte ens är kunskapen som är det viktiga, utan examina, utmärkelser, publiceringar och storleken på landade forskningsmedel. Det som går att mäta och räkna håller på att bli viktigare än det som faktiskt betyder något. Akademin riskerar att bli som mediehusen, tomma och självbespeglande universum.
Jag vill förändring. Kritserar inte, pekar bara ut farans riktning. Jag gör det för att jag med hjälp av en väl utvecklad förmåga till kritiskt tänkande har lärt mig se konsekvenserna av den logik som bygger världen. Människan har en biologisk förmåga till intelligens, men denna måste användas för att man skall kunna säga att samhället bygger på intelligens. Samhället är bara summan av alla tankar och handlingar som finns i och utförs av dess medborgare. Tänk på det, ofta. Men framförallt, handla! Handla i enlighet med din vision om ett gott samhälle. Bara så kan förändring av det rådande uppnås och bibehållas. Det är mitt budskap, vilket är ett resultat av vetenskapligt arbete.
Alla föräldrar som gett sina barn vad de vill ha, som kompensation för allt de själva inte fick som barn, vet att resultatet inte är speciellt vackert. Bara genom att ge sina barn vad de behöver, på lång sikt, för livet. Bara så kan de växa upp till goda och ansvarstagande medborgare. Det är en gammal sanning. Medierna leder oss fel, men det är inte mediernas fel, felet är vårt. Ytterst är det bara vi själva som kan förändra. Makten, den riktiga makte, finns i enskilda medborgares samlade handlingar.
Mediernas makt är stor, men den finns inte där man tror!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar