Denna bloggpost är en fortsättning på en tidigare post om mångfald i arbetslivet. Här liksom där är texten hämtad från en artikel jag skrev 2005, men jag menar att den fortfarande är aktuell. Även här är det annonsmaterial som analyseras.
Från ”Kommunikationsbyrån” IFS, specialiserad på ”interkulturell kommunikation och internt mångfaldsarbete” (M03) har följande citat hämtats: ”Mångfalden är som kryddan i maten…”. Veritas Communications är en annan kommunikationsbyrå och den marknadsför sig så här: ”Många kan Sverige. Andra kan invandrare. Vi kan bådadera”.
IFS, Veritas och andra liknande företag utgår från en affärsidé som hämtar näring från en i samhället utbredd tro på att människor med annan kulturell och etnisk bakgrund också skiljer sig åt på andra sätt. Genom att man i detta sammanhang enbart hänvisar till etnisk mångfald upprätthålls även ett ”vi och dem” tänkande som förutsätter att det finns ett vi som måste lära sig tänka om och tala med dem. ”Vårt mångkulturella samhälle ställer allt högre krav på hur budskap kommuniceras för att mottagaren ska kunna ta till sig det”, skriver Veritas i sin annons. Sådana uttalanden kan, när de framförs i ett mångfaldssammanhang, sägas underblåsa tron på att missförstånd i första hand uppstår mellan kulturer och inte mellan individer.
När företaget hävdar att man ”har ett brett kontaktnät bland invandrare och hög kompetens om näringslivets villkor” går detta att tolkas som att det behövs en expert, och ett lag av konsulter för att ”plocka russinen” ur den kaka som gruppen invandrare utgör. Mångfald, och kunskapen att hantera mångfalden, görs här implicit till en ”vara” möjlig att marknadsföra och profitera på (jfr de los Reyes 2001: 181f). Eftersom det ligger i dessa konsulters och experters intresse att tron på människors kulturellt betingade olikheter är något som kräver expertinsatser så kan man anta att de kommer att underblåsa sådana uppfattningar, eller åtminstone inte aktivt föra fram några andra tankar. Alla tecken på likhet mellan människor försvagar självklart mångfaldskonsulternas affärsidé och riskerar att minska företagens lönsamhet.
Konsulternas uttalanden går även att tolka som uttryck för en människosyn där de som kommer till Sverige från andra länder eller som har ett – i förhållande till den svenska majoriteten – annorlunda ursprung, måste granskas och bedömas på andra sätt än övriga kategorier av arbetare, innan de bjuds in i näringslivet. Väl där motiveras sedan deras närvaro med att de ska berika företagskulturen och i förlängningen öka lönsamheten. För att nyansera den bilden något presenteras följande citat, från Upprop för tillväxt:
Idag är det svårt för utomeuropéer att få arbetstillstånd även om de har kompetens som vi saknar i Sverige. Vi vill att företagen skall ha rätt att anställa medarbetare oavsett nationalitet. Fri arbetskraftsinvandring bidrar starkt till att säkra det svenska näringslivets konkurrenskraft. Erfarenheterna visar också att invandrare ökar entreprenörsandan och för med sig viktiga nya kunskaper.
Näringslivets tal om mångfald kan, i ljuset av ovanstående resonemang, sägas uppvisa likheter med storstädernas attraktiva nattklubbar där dörrvakten – bland de gäster som inte finns uppsatta på VIP-listan och som får gå före kön – väljer ut de individer som just den kvällen ska få roa sig på etablissemanget genom att komponera en mix av människor från ett lämpligt urval av kategorier. Men, och det är min poäng, när kvoten för en speciell kategori är fylld är det stopp eftersom ett ytterligare intag skulle verka hämmande på den mångfald man eftersträvar, inom kretsen ”under” VIP-gästerna.
Lösningen på problemet? En ökad generell förmåga i samhället att tänka självständigt, kritiskt och analytiskt. Den förmågan finns i och utvecklas i mitt ämne: Kulturvetenskap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar