söndag 22 maj 2011

Det är inte experterna det är fel på

Har skrivit mycket om experter här. Om problem med tänkandet som leder till önskningar om fler experter. Har kanske varit otydlig. Det är inte experterna det är fel på, det är förväntningarna som är problemet. Tron på att experter är vad samhället upprätthålls av. Den tron är livsfarlig. För den leder till att vissa blir mer värda än andra. Den som lyckats få tillräckligt många andra att tro på sin egen förträfflighet han eller hon är hemma. En gång expert, alltid expert. Om man inte gör bort sig kapitalt! Vem är det som vinner, och vem förlorar på det tänkandet?

Att experten är vinnare, om det råder ingen tvekan. Förlorarrollen är lite svårare att definiera. I den bästa av världar finns så klart inga förlorare. Men nu lever vi inte i den bästa av världar. Och då hotar experttänkandet att undergräva samhället så som vi känner det. För att kunna lita på experter krävs en väl utvecklad förmåga hos allmänheten till kritiskt tänkande. Annars går samhället under, förr eller senare. Ju bättre experter, desto viktigare med en kunnig och kritisk allmänhet. Finns inga genvägar!

Spridandet av och utvecklandet av formerna för kritiskt tänkande har kommit att bli min livsuppgift. Det blir viktigare och viktigare för mig. Men det är inte lätt att upprätthålla den strävan i ett samhälle som sjunger effektiviseringens och enkelhetens lov. Det är oftast otacksamt. Kvalitet kostar pengar och ett allt för ihärdigt upprätthållande av den hotar ekonomin, på kort sikt. Och något annat fokus existerar inte. På kort sikt måste allt se bra ut, alla måste vara nöjda och glada. Till varje pris. Det är så det ser ut idag, överallt. Och då blir den som vill och ser behovet av kvalitet utsedd till syndabock. För kvalitet är mödosamt, och det kostar på att kämpa för och att upprätthålla.

Sakta undergräver vi därför allt det som byggts upp av tidigare generationer, i och genom kamp. Ge folk vad folk vill ha, inte vad de behöver. Det är vad som premieras idag, även om ingen erkänner det. Och i en sådan värld framstår experterna som lösningen. Tänk att samla allt vetande på ett ställe. Kan det bli bättre? Nej det kan det inte, om det är ekonomi vi premierar. Men om det är långsiktig hållbarhet som vi vill ha är experttänkandet förödande!

Den som litar blint på experten, han eller hon har gett upp sin autonomi. Patienterna som blint lyder vad läkaren säger, utan att fundera på vilka konsekvenser det får på sikt. Studenterna som tacksamt tar emot och antecknar varje ord läraren säger, utan att själv jämföra med hur det förhåller sig till innehållet i boken. Medborgarna som med glädje tar emot 500 kronor i sänkt skatt, utan att lägga märke till att det är till priset av dyrare sjukvård. Alla är förlorare i det system vi med rasande fart håller på att göra oss beroende av. Även dem som har förmågan att tänka kritiskt, eller kanske dem i än högre grad för vi tvingas se på medan det sker. För majoriteten vinner, alltid. Utan undantag.

Kravet på genomströmning på högskolan påverkar inte kvaliteten i undervisningen. Kravet på effektivisering i vården påverkar inte patienternas trygghet och upplevelse av sjukhusvistelsen. Det är vad experterna säger. Och i den bästa av världar är det ju så.

Men vi lever som sagt inte i den bästa av världar. I den värld vi lever i påverkar ekonomiseringen kvaliteten, av både vården och undervisningen (och det hänger ju så klart ihop eftersom vården utgår från undervisning, liksom undervisning utgår från undervisning). Sakta håller vi härigenom på att undergräva samhället.

Vi får det samhälle vi förtjänar!

Måste be om ursäkt för undergångstonerna, men just nu är jag hjärtinnerligt trött på och oroad över tillståndet i Sverige. Lovar att snart komma tillbaka med en hoppfullare ton. Behöver bara få ur min en del frustration, så här i slutet av ett tungt år. Både på det personliga planet och det professionella har det varit motigt. Men jag kommer tillbaka. Lovar att i alla fall försöka se livet och samhället från den ljusa sidan! Snart!

Inga kommentarer: